Guds problematiska återkomst

Kriget mot Irak markerade flera trendbrott. Ett av dem var att Gud plötsligt intog den västerländska politiska arenan. Ingen annan amerikansk president har i modern tid utnyttjat Gud lika mycket i sin retorik som George Bush. Men sekularismen är en förutsättning för demokrati och det ska aldrig få löna sig att åberopa Gud i politiken, skriver religionshistorikern Christer Hedin.

Under strecket
Publicerad
Annons

I väst har det sedan franska revolutionen ansetts som ett uttryck för demokrati och religionsfrihet att skilja mellan religion och politik. Det innebär att man inte hänvisar till Guds vilja i en politisk diskussion utan i stället försöker argumentera förnuftigt.
I dag uppträder Gud oftare som garant för politiska åsikter. Det vittnar om ett trendbrott. Ansatserna till detta fanns redan i retoriken efter 11 september - men genombrottet kom med kriget mot Irak.
George Bush kan år 2003 framställa sig som en ledare med gudomligt mandat. I sina tal åberopar han Gud som sin uppdragsgivare och beskriver sina politiska beslut som plikter mot Gud.

Ingen amerikansk president har i modern tid utnyttjat Gud i sin politiska retorik lika mycket som George Bush. I Europa får man gå tillbaka till första världskriget för att finna ledare som använt Gud lika öppet i propagandan för militära aktioner.
Under 1700-talet framträdde sekularismen som en befrielse från religiöst förtryck och godtyckligt envälde under
regenter som påstod att deras egna önskningar också var Guds vilja.
Sekularism innebär att religionen blir en privatsak, att alla får utöva sin religion, ensamma eller till-
sammans med likasinnade, som de själva vill, så länge de inte bryter mot samhällets lagar. Religionen skall inte ges sådana privilegier att den kan hindra demokratiskt fattade beslut eller tvinga fram åtgärder som saknar folkligt stöd.
Sekularism är en förutsättning för demokrati. I en demokratisk process skall man inte kunna dra en joker ur leken och övertrumfa andras åsikter genom att hänvisa till en högre makt, vars vilja man anser sig känna bättre än folket.
Sekularism kan förenas med olika religioner. Det finns ingen principiell skillnad mellan islam och kristendomen på detta område. Kristna har motarbetat demokratin med hänvisning till Guds vilja. Muslimer kan förena sin tro med sekularism och demokrati. Många politiska ideal har ännu inte kunnat förverkligas i länder som länge varit kolonier. Det beror inte på
religionen.

Annons
Annons
Annons