Annons

Guds avbild respekterar djurens rätt

Det var inte darwinismen som ensam formade idén om djurens rättigheter. Den kristna teologin har länge brottats med frågor om människans likhet med både djuren och Gud samt huruvida alla varelser har en odödlig själ.

Publicerad

Människan är skapad till Guds avbild. Så lyder ett av den judisk-kristna traditionens mest centrala budskap. Detta påstående har hög relevans för såväl människor som andra levande varelser. Det avstånd vi i dag ser i relationen mellan människan och lantbruks- och försöksdjur motiveras ofta med hänvisning till denna tanke. Genom att hänvisa till människans överlägsenhet har vi tagit för vana att bruka och förbruka naturen, även de kännande varelserna. Människan har rätt att använda djur för sina syften – till livsmedel, kläder, nöjen och att utveckla mediciner – tack vare att hon står Gud närmare än alla andra varelser. Så har det resonerats inom kyrkan under århundraden, och så argumenterar många kristna teologer än i dag.

Den samhälleliga diskussionen kring människans ansvar för andra levande varelser, och särskilt däggdjuren, tvingar även teologin att på allvar diskutera vad människans gudsavbildlikhet betyder för hennes relation till djuren. Kan hon åberopa denna ”egenskap” som grund för att behandla kor, grisar och kycklingar som rena produktionsenheter? Är det ett hållbart argument för att genetiskt anpassa dem till våra system och behov? Övertygar det dagens konfirmander att just människans likhet med en barmhärtig, upprättande Gud ger henne rätt att tillfoga kännande djur skada och stress? Jag tror inte det. Kyrkans syn på relationen mellan människan och djuren måste förändras.

Annons
Annons
Annons