Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Foto: Dennis Bärlund
Perfect Guide

Schyman: ”Inget talar för att Putin skulle anfalla Sverige”

Hon har just opererat höften och börjat livet på ny kula. Feministiskt Initiativs partiledare har inte tid att vänta på att se sin folkrörelse inta riksdagen. Malin Ekman träffar Gudrun Schyman och pratar åldrande, politik och passion.

Mellan Tomelilla och Simrishamn sträcker sig Paradisets svenska filial. I vägdikena blomstrar vallmon. Havet lyser i horisonten. Gräset är meterhögt och fullt av blåklint. Husen är vitkalkade och har väderbitna terrakottakrukor på farstutrapporna.

Annons
X

Allt passar in och ihop.

Gudrun Schyman också, trots att hon byggt sin karriär på att sticka ut. Hon serverar kaffe i handgjorda keramikmuggar i köket. Köksbordet har en symbolisk laddning i Schymans politiska vokabulär.
– Hela den här superindividualismen som har präglat samhället under flera decennier! Den har faktiskt minskat kunskapen om hur samhället fungerar hos många. Det finns en idé om att politiken inte ska lägga sig i och att det är jag, Aktiebolaget Jag, som ska forma mitt liv genom smarta val vid köksbordet. Det är en katastrof för demokratiutvecklingen.

Kan man inte säga att du själv är en individualist? Som gjort en framträdande karriär och stått ut från gruppen.
– Jag har använt mina demokratiska fri- och rättigheter.

Men du förstår hur jag menar?
– Jo, men det är inte att vara en individualist på det sättet. Det är större att vara människa än att bara säga jag. Det finns också ett vi, som handlar om att forma samhället tillsammans och bygga tillit.

Svensk politiks mest namnkunniga rebell hamnade på Österlen av en slump i slutet av 70-talet. Hon gjorde karriär som kommunpolitiker för Vänsterpartiet i Simrishamn men sålde gården i Gladsax när hon separerade från sin dåvarande man. Tio år senare ringde Gudrun Schyman, på typiskt Gudrun Schyman-manér, och frågade om köparen bott klart. I dag är hon återinstallerad på Klockaregården och i kommunfullmäktige, som representant för partiet hon själv grundat. Sambon Jacques Öhlund, arkitekt och Gudrun Schymans stora passion som hon ”importerat från Frankrike”, är ersättare i samma parti.

Det är en uppsluppen oppositionspolitiker som öppnar dörren till sitt hem. Hon har just opererat höften men är vid gott mod. Partiledaren i Gladsax praktiserar Göteborgshumor.

– Jag har börjat livet på ny kula!

Klockan 06.30 i morse hängde hon på låset till badhuset, efter åtta veckors uppehåll. Det blev 700 meter i 50-metersbassängen. Normalt avverkar hon 1000.

Mest tid lägger hon på sin feministiska folkrörelse. Gudrun Schyman reser, i strid med de sextimmarsdagar hennes parti förordar, genom hela landet med sina ”homeparties”. Tre föreläsningar om dagen fyra dagar i veckan.

– Jag brukar skratta när jag hör de andra partiledarna säga ”jag måste resa en vecka”. Jag håller på hela tiden. Jag bygger! Förstår du? Det är folkbildning det här handlar om!

undefined
Foto: Dennis Bärlund

Kan man säga att du är en sorts svensk Bernie Sanders? Du engagerar gräsrötterna och är vänster.
– Ja, det finns likheter. Vi är i ungefär samma ålder och har lång politisk erfarenhet. Vi bygger underifrån. Jag tror på det långsiktiga systematiskt organiserade arbetet, det är så vi skapar förändringar som inte blåser över. Det är vad jag uppmanar om när jag är ute och reser. Vi måste organisera oss! Det räcker inte att bara trycka på like-knapparna och vi förändrar inte samhället vid köksbordet.

Som arena för politisk diskussion verkar köksbordet ändå effektivt. Undertecknad får en lektion i FI:s partiprogram. Kritikerna brukar avfärda det med argument om att det saknar seriöst faktaunderlag, att det består av mer fluffiga utopier än uträknade kalkyler. Själv hävdar hon att hennes framgång ligger just i faktaunderlaget. Men det är talet om normer och strukturer som genomsyrar hennes politiska retorik.

– Vi måste ifrågasätta den norm som finns i samhället, som för det första delar upp oss utifrån kön, att vi har så olika roller, och att våldet ligger i vår syn på manlighet. Vår idé att män ska försvara våra kvinnor och barn och territorier med vapen i hand. Hela den våldsproblematiken ligger i gruppen män och det får förödande konsekvenser. Vi måste ta avstånd ifrån våldet på alla nivåer.

Du är mot militarism. Samtidigt brottas vi med ett osäkerhetsläge kring Ryssland och internationell terrorism.
De reella hot vi står inför handlar om klimathot, det är globala hot. De möter du inte med militär. Sedan har vi internationell terrorism och den bemöter vi inte heller med militär. Det går liksom inte genom att bestycka JAS-planen och befästa Gotland. Samtidigt som vi blir mer globala ökar trenden att varje land börjar se om sitt eget hus. Alltså, idén om att vi plötsligt ska börja rusta upp och att det är så osäkert kring Östersjön och att Putin kommer…

Den avfärdar du?
– Det finns inga som helst tecken på att han skulle komma hit. Han har begått folkrättsliga övergrepp i annekteringen av Krim och invasionen i Ukraina, men det finns inget som talar för att han skulle komma och ta Sverige…

Gudrun Schyman skrattar till, frågar sig sedan:

– I vilket syfte skulle han göra det? Det som händer nu är att vi går in i en ny era av kapprustning, där ju de olika sidorna använder sina fiendebilder för att motivera en militär upprustning.

Hur reagerar du på de som tycker att du är naiv?
– Ja, men så har fredsrörelsen alltid bemötts. Du kan gå ändå tillbaka till 50-talet. Då stoppade kvinnor i fredsrörelsen idén om att Sverige skulle ha egna kärnvapen. För det tyckte de styrande. Framför allt många män.

Så det är en viktig oppositionell roll man har.
– Ja, men särskilt nu är den väldigt hånad: ”Ni lägger er platt för Putin”. Till och med sexistiska: ”Ni särar på benen för Putin”.

Vem har sagt det?
Ja, det stod i någon kvällstidning. Det är ingen hejd på uppfinningsrikedomen när man ska förlöjliga. Jag tycker det är pinsamt att vi inte har kommit längre, att så många av frågorna som vi diskuterar är på samma stadie som för 40 år sedan. Jag har svårt att stå ut med dumheten, jag känner en väldig frustration.

Som kvinnlig politiker har hon konfronterats med mycket dumhet. Särskilt det första året som partiledare för Vänsterpartiet på 90-talet.

– Det tog ett år innan journalisterna började skriva om det jag sade, för de skrev bara om hur jag såg ut och om jag inte hade dåligt samvete för att jag var partiledare och ensamstående mamma.

Men hon har inget emot att tala om könsroller och relationer, tvärtom.

– Jag är född in i detta precis som du är. Jag har brottats med det i mina relationer. I alla relationer har det varit jag som brutit upp för jag har känt att jag måste ha mera luft och möjlighet att göra saker. Jag har känt mig instängd ända tills den relationen som jag lever i nu, men vi träffades ju i mogen ålder.

Vad önskar du att du lärt dig tidigare?
– Hade jag haft de kunskaper som jag har nu så hade jag kunnat hantera de konflikter som jag hade i mina relationer på ett helt annat sätt. Någon relation hade jag väl lämnat mycket tidigare, men någon relation… hade vi kunnat föra ett samtal.

Om vad?
– Vilka roller man har hemma, det klassiska. Varför det är självklart att någon åker jorden runt och inte alls självklart att den andra ens åker till Stockholm? Hur vi påverkats av det här genuskontraktet. När jag träffade Jacques hade jag ju kommit en ganska bra bit på väg. Det handlade inte alls för att vi skulle bygga bo och skaffa barn utan det uppstod en väldig attraktion.

Hon erinrar sig den första tiden med sin livskamrat.

– Du vet, han sade ”jag är feminist” och jag tänkte att ”det ska bli väldigt intressant att se vad det betyder?”. Jag menar, han är en man av sin tid och är uppvuxen i en annan klass än jag. Både klass och kön spelar roll.

I vardagen manifesteras klassbakgrunden i parets olika förmågor att se när hemmet behöver städas.

– Vi ser ju olika, jag ser ju vad som är skitigt på ett annat sätt. Jag är en stryk- och tvättmadame! Jag är ju tränad, jag kommer ju från fattiga förhållanden. Min mammas mamma var ju städerska och städade åt de finare familjerna på Djursholm. Jacques är ju uppvuxen i en familj som hade anställda som tog hand om barnen och städade och tvättade och strök skjortorna och allt det där.

Vad får han för jämställdhetsbetyg?
– Det som imponerar mig är att han är en modig man, han har gått in i den här relationen med allt vad det innebär och han tar åt sig och är villig att ändra. Det går ju inte att vara med mig och säga ”men ska du iväg nu igen?”, det går ju liksom inte.

Är det många män som varit rädda för att du är en framgångsrik kvinna?
– Ja, det har det väl varit. Eller det har varit att det är bra det jag gör men måste jag göra det? Jag har aldrig fått ihop det. Jag har varit jättedålig. Jag har gjort det jag behöver göra för att kunna göra det jag själv vill. Det är ett klassiskt förhållningssätt som kvinna. ”Jag gör det själv, så det blir gjort” i stället för att kräva att vi ska dela.

undefined
Foto: Dennis Bärlund

Var du nära att bränna ut dig?
– Nej, men det där har växlat. Under en stor del när jag var partiledare för Vänsterpartiet var jag ensamstående. Då hade jag ju separerat från mina barns pappa.

Och bodde i ett kollektiv?
– Ja, ute på Värmdö. Jag hade aldrig klarat av att sitta i riksdagen över huvudet taget om jag inte bodde i ett kollektiv. Vi var ju flera vuxna som hjälptes åt. Jag hjälpte andra när jag var ledig, vi tog hand om varandras barn. Utan den basen vet jag inte hur det hade gått. Plus min mamma som var en oändlig supporter och hjälpte mig jättemycket.

Politiskt har hon alltid uppfattats som kontroversiell. Som person har hon ofta omfamnats av sina politiska motståndare.

– Jag vet att det är så och jag respekterar också människor som är av annan mening. Jag tycker att vi behöver en hederlig intellektuell nivå. Det var det som gjorde att Carl Bildt och jag uppskattade varandra när vi var partiledare. Vi tyckte ju väldigt olika om många saker, men vi uppskattade ju varandra i den politiska debatten, det blev lite spänstigt och en nerv.

Kan ni känna igen er i varandra, du och Carl Bildt? Det är många som jämför er.
– Ja. I att tycka om att diskutera politik på det sättet, inte med torftiga argument och osaklighet utan med en vilja att tydliggöra våra olika åsikter och varför vi har dem.

Jag träffade Sven Hagströmer som beskrev dig som en sparringdocka som bara reser sig upp.
– Ja, jag har ju varit uträknad många gånger. Eller det är många som har haft ett intresse av att jag inte ska komma tillbaka.

Men det vill du alltid?
– Ja, framför allt ska jag bestämma själv när jag drar mig till det ena eller andra hållet. Jag brukar säga att jag förhåller mig till världsläget.

Det finns politiska incitament, men du verkar trivas i rampljuset?
– Jo, men visst alltså, jag har ju hållit på länge. Jag är ju vältränad, inte bara fysiskt! Jag är ju vältränad i de politiska rummen.

Hur ser du på åldrandet?
– Jag tycker att det är fantastiskt. Vi blir ju klokare och klokare. Vi har ju hela arkiv att ösa ur. Det är otroligt alltså. Det är ungefär som med träden: man lägger årsringar till, plus att det blir starkt och stadigt och man kommer högt upp och har lite koll på läget. Det gäller bara att kroppen ska hänga med, det är ju konflikten. Men nu finns det ju lite reservdelar, haha.

Det blir 1000 meter i bassängen nästa gång?
– Ja, då ska jag simma fullt! Det tar en halvtimma.

Den förbjudna frågan; vad händer om FI inte kommer in i riksdagen? Laddar du om till valet 2022 då?
– Ja, det här ska ju göras. Det är inte en fråga om utan när och mitt svar är nu

Till Toppen