Recension

Gubbarnas middagGubbar med diskret humor

Under strecket
Publicerad
Annons

På kulturarbetsförmedlingen är det tvärstopp - i fiktionens värld - för Igor Cantillana, Kemal Görgü, Florencio Urbano och Tomas Laustiola. I verkligheten hamnar de på Kungliga Dramatiska Teatern. På en av dess minsta scener. I tre dagar. Men ändå!
Med förespeglingar om en pjäs om kvinnoemancipation lockar de med sig handläggaren Agneta (Karin Wiklund) för att sufflera under repetitionen av Mario Graviéhs pjäs ”Gubbarnas middag”.
Pjäsen handlar dock ingalunda om detta, även om den indirekt kan vara en uppmaning till kvinnlig revolt.
Spelet, i Cantillanas regi, är så avslappnat och halvtaffligt, att det lätt passerar som repetition. Om de inlagda suffleringarna är förutbestämda eller uppkomna i stunden är inte alltid lätt att avgöra. Brottet mellan ”verklighet” och ”fiktion”
blir tydligast när skådespelarna tar en paus och skakar av sig den fylla de arbetat upp under middagen hemma hos Cantillanas Husvärd.

Matbordet är elegant dukat och väggen pryds av en tavla med Dödens ö och en annan med en gubbig Marilyn Monroe-kopia à la Andy Warhol. Vännerna Filosofen, Vetenskapsmannen och Svarta Partiet kan också referera till konst och litteratur i sin middagskonversation. I det avseendet rör sig samtalet på en hög nivå.
Men ämnet är kärleken, sexualiteten och kvinnan, som behandlas på ett riktigt desillusionerat och tjatigt sätt. Den verkliga närvarande kvinnan lyckas de aldrig tilltala med hennes riktiga namn. Hon börjar också ana att hon lockats av falska toner.
På slutet inträffar dock en vändning, då kritiken i stället träffar dem själva och de länder de lämnat bakom sig. Dessa ”skitländer” som de ändå kan längta tillbaka till, eftersom gubbarna vördas där. Då fördjupas föreställningen till att handla om exilen och främlingskapet, att tvingas börja om från noll.
Fram till dess har vi - trots den ensidiga konversationen - kunnat njuta av en diskret, torr humor och inlagda moment av sång och salsadans, där Florencio Urbanos förälskade Vetenskapsman visar den största rytmkänslan.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons