Annons
Recension

Romanerna om Patrick Melrose. Vol 2Grymhet och lidande befrias av språkets lust

Edward St Aubyn
Edward St Aubyn Foto: David Sandison

Edward St Aubyns romaner gränsar till poesi – vilket gör skildringen av Patrick Melroses tragiska liv så upplivande, skriver Carl Johan Malmberg.

Under strecket
Publicerad

Några sidor in i ”Glöm det”, första delen i Edwards St Aubyns romanserie om Patrick Melrose, frågar femårige Patrick sin far David vad som är viktigast i livet. David svarar: ”Iaktta allting”. Det kan tyckas som ett välvilligt råd, fast David visar sig strax vara den totala motsatsen till välvillig. Han lyfter upp Patrick och håller honom i bara öronen, dinglande i luften, trots att han lovat att släppa taget. ”Varför gjorde pappa så? Ingen borde göra så mot någon annan”, tänker Patrick efteråt.

Patricks far är en av de värsta romanfigurer jag mött, genuint ond, inte bara svekfull och oberäknelig. Några sidor senare i ”Glöm det” våldtar han Patrick och händelsen, kyligt och knapphändigt skildrad, blir ännu en chock för läsaren. Men rådet ”Iaktta allting” tänker jag mig ändå som ett slags gåva till Patrick. Den förtvivlade pojke som går och gömmer sig efter faderns misshandel och våldtäkt, som gör sig osynlig för världen och i åratal tiger om övergreppen, är samtidigt den Patrick som räddar sig genom att följa faderns råd. Han iakttar allt och alla, också sig själv, med enastående exakthet: ett slags besvärjelser av en verklighet han inte kan hantera på annat sätt. Och orden är också en nyckel till St Aubyns sätt att skriva om en Patrick som i intervjuer alltmer kommit att framstå som författarens alter ego.

Annons
Annons
Annons