Annons
X
Annons
X

Grym planering ger balans

Framgångsrik och uppmärksammad ledarskribent på Dagens Nyheter, varannanveckasmamma till en femåring och författare till tre debattböcker varav en rykande färsk, i vilken hon hävdar att dagens föräldrageneration är supergnällig. Klart man blir nyfiken på hur Hanne Kjöller herself får ihop livet.

Hon har klassiska tips. Hon lagar storkok och fryser in i portionsförpackningar, hon sover bra, hon tränar och hon anlitar städhjälp. Men allt det där finns det fler som gör, som ändå hukar under vardagens sisyfosarbete och bara måste gnälla lite när de ser en annan småbarnsförälder i krokarna.

Vad är det hon gör – eller inte gör – som får henne att kalla livspusslet för nonsens?

–Tja. Inte vet jag. Jag vet bara att det fungerar bra för mig. Faktum är att jag ofta undrar vad andra människor gör av sin tid, säger Hanne.

Annons
X

Kanske är Hanne Kjöller en annan sort, helt enkelt? Hon osar liksom … ja vad är det? Energi? Beslutsamhet? Övertygelse?

–Jag lever upp till det jag tror på, säger hon. Det är patetiskt att gnälla över att kärnfamiljen inte fungerar. Ordna till det eller skilj er, säger jag. Ärligt talat, hur svårt kan det vara?

–Och balans i livet … hmmm, det är ju i princip ett socialt handikapp om det blir ett övergripande mål. Då har en bisak blivit en huvudsak.

Nåja. Hannes chef på Dagens Nyheter verkar i hög grad ha bidragit till Hannes känsla av att räcka till. För ett par år sedan preciserat han hur mycket Hanne och de andra ledarskribenterna bör producera under en vecka.

–Så nu vet jag när jag har gjort tillräckligt, och det är tydligt när jag inte har gjort det. Då vet jag att jag får lägga på ett kol veckan efter. Ingen annan skall bli lidande för att jag har balans i mitt liv.

Med åren har hon blivit allt bättre på att känna att det hon gör duger – och när det hon skriver duger tillräckligt så går hon hem.

Arbetsgivaren får mer beröm. När Hanne skiljde för tre år sedan sig sa hennes chef att det självklart skall gå att arbeta på ledarredaktionen när man är ensamstående småbarnsförälder. De veckor hon har sin dotter jobbar hon från halv tio på morgonen till halv fyra på eftermiddagen, med lunch framför datorn. De veckor hon inte har dottern jobbar hon mer – men inte massor. Tio till sex, ungefär, middag på jobbet vid femsnåret sen tränar hon vid sjutiden på kvällen, tre dagar i veckan.

–Jag är grym på att planera. Jag kan ha tio kvällar i rad inbokade och jag nojar inte för det. Får jag bara sova gott så fixar jag det.

Och sova gott får hon. Hanne och hennes dotter vaknar aldrig till väckarklocka.

–Vi sover tills vi vaknar, har mysiga mornar och på kvällen orkar vi vara sociala och ha kompisar hemma på middag.

Däremot lägger de varken energi, pengar eller tid på att skaffa en massa prylar, svindyra barnvagnar eller annat jox som marknadsförare påstår att folk med barn behöver.

–Jag blir direkt illamående av att gå in på Babyland. Har ni barn eller leker ni med dockor vill jag skrika till föräldrar som står där och köar med fula, dyra och onödiga prylar.

Tja, det hela verkar ganska enkelt. Så där som det kan göra i teorin. Men efter en genomläsning av Hanne Kjöllers bok ”I huvudet på en mamma” är det inte utan att jag undrar om inte Hannes lilla barn är ett ganska lätt barn? Ungar som gör tvärtemot hela tiden är inte direkt smörjmedel i vardagsmaskineriet… Jag vågar knappt fråga, men gör det ändå.

–Jo, hon är lätt. Men jag är också en principfast och envis förälder. Och jag njuter av att vara förälder. Men det kanske alla mammor och pappor gör? Men varför pratar man inte om det i så fall? Varför gnäller alla bara?

–Förresten, säger hon innan vi skiljs åt. Balans i livet - det är att göra något bra av den tiden som blir över efter att man jobbat klart och gjort allt annat som man måste göra.

Tinni Ernsjöö Rappe

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X