Annons
X
Annons
X

Gruppkänsla ger trygghet

16-årige Natalie Englund var hemma oftare än vad hon var i skolan mellan årskurs sex till nio. Hon tycker inte att hon fick den hjälp hon behövde. På Segeltorpsskolan i Huddinge söder om Stockholm har man däremot lyckats få allt fler hemmasittare tillbaks till skolan.

(uppdaterad)

När Natalie Englund gick i sexan i det lilla samhället i södra Norrland blev hon sjuk och tvingades vara hemma i en vecka. När hon kom tillbaka hade det börjat en ny tjej i klassen.

–Hon hade blivit kompis med min bästis och ville stöta bort mig. Hon började mobba mig mer och mer, säger Natalie.

Situationen blev värre. Natalies mamma var med i skolan för att skydda sin dotter, men det fungerade inte. Istället började klasskamraterna att ”snacka skit” även om mamman, enligt Natalie.

Annons
X

–Då slutade jag gå till skolan. De gjorde ingenting fast de visste allt. De frågade bara varför jag aldrig gick dit.

Rädslan efter mobbningen i sexan gjorde att Natalie inte klarade av sjuan.

–Det gick bra första dagen. Men andra dagen så stirrade alla på mig och skrattade. Sedan började mobbningen igen.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Hon tycker inte att skolan gjorde tillräckligt, så hon bytte skola och fick hoppa in mitt i terminen i en ny klass.

    –Jag var väldigt nervös, jag vågade inte vara med klassen, det satt fortfarande kvar hur de hade stirrat på mig i förra klassen. Så jag fick sitta i ett eget rum med en assistent som hade hållit på med femåringar. Hon behandlade mig som en femåring också så det fungerade inte, säger Natalie.

    Under fyra år och nästan lika många skolor har Natalie missat mer än hälften av undervisningen. Flera gånger har det också blivit bråk mellan mamman och skolan.

    –Det är jobbigt att hamna i mitten av bråken, säger hon.

    Nu är Natalie 16 år och skulle egentligen gå första året på gymnasiet. Rädslan har minskat en aning. Men ändå är hon hemma på dagarna och spelar World of Warcraft och tar hand om familjens nymfparaktiter.

    Hon började på det individuella programmet, men trivdes inte.

    – Jag vet inte vad som kommer att hända nu. Jag har inte några drömmar än. Jag skulle kanske vilja plugga upp betygen och gå på byggprogrammet.

    På Segeltorpsskolan i Huddinge har man haft elever som varit borta långa perioder. Men nu har man börjat jobba på ett nytt sätt och lyckats få tillbaka ”hemmasittare” till skolan.

    –Vi skapade en liten grupp där man tog det litet lugnt, åt frukost ihop på morgonen skapade fungerande relationer, säger biträdande rektor Monica Lemmini.

    Om det blir problem med en elev skapar man direkt en arbetsgrupp kring eleven med föräldrar, ansvarig lärare, en representant från skolans elevvårdsteam – och fältassistenter som skolan börjat jobba intimt med.

    Fältassistenterna fungerar som länken mellan skolan och föräldrarna, och även socialen och skolan, och ses inte som lika hotfulla som om sociala myndigheterna kopplas in.

    –Styrkan är att de kan jobba både i skolan och hemma hos eleven med föräldrarna. De har lyckats med att gå in och peppa och coacha i hemmen. Det är lite magi i den här modellen där vi jobbar från flera håll samtidigt, säger Monica Lemmini.

    Elin Liljedal, Albin Hammargren Ulin och Isabel Soriano Egertun går i sexan på Segeltorpsskolan och skolkar inte. Men de känner till många som skolkar, både kortare perioder och längre.

    –När jag gick i trean var det en kille som var borta i en månad. Han satt bara hemma med sin dator. Sedan kom han tillbaka, säger Albin Hammargren, som tycker att ansvaret är 50/50 för skolan och föräldrarna.

    –Det är elevens ansvar också, säger Elin Liljedal.

    –Men jag tror att de som stannar hemma har slutat tro på sig själva eller kanske mobbas och behöver stöd.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X