Annons
X
Annons
X

”Grundlöst och osant om läkare i Oregon”

Det stämmer inte att läkare som skriver ut recept på dödliga läkemedel Oregon skulle vara okunniga när det gäller palliativ vård. Många av oss har fungerat som hospice-chefer, och i stort sett alla har varit verksamma i hospicevård, skriver Pete Reagan i en slutreplik tillsammans med svenske professor Staffan Bergström.

Debatten om dödshjälp
Foto: Fredrik Sandberg/TT (Arkiv)

SLUTREPLIK | DÖDSHJÄLP

Mikaela Luthman och Anne-Berit Ekström har uppenbarligen inte läst den 20-årsrapport 1997-2016 som alldeles nyligen publicerats i Oregon om erfarenheterna med lagen om ”Death with Dignity”.

Luthman och Ekström skriver i sitt inlägg om de läkare i Oregon som inom ramen för den palliativa hospice-vården vårdar de svårast sjuka och döende enligt den lagfästa rätten till självvalt livsslut:

”De läkare som utfärdar recepten på dödliga läkemedel är ofta okunniga i både palliativ vård och depressionssjukdomar och har därför svårt att hjälpa de sökande till alternativa lösningar.”

Annons
X

De skriver detta utan någon hänvisning till fakta. Detta är ett grundlöst och osant påstående, eftersom de flesta involverade läkare, däribland en av oss (Pete Reagan), har särskild utbildning i psykiatri och palliativ vård. Många av oss har fungerat som hospice-chefer, och i stort sett alla har varit verksamma i hospicevård. Påståendet att vi i Oregon är ”okunniga i både palliativ vård och depressionssjukdomar och har därför svårt att hjälpa de sökande till alternativa lösningar” är helt enkelt lögnaktigt.

Vi har understrukit att drygt 90 procent av dem som utnyttjat DWDA i Oregon var inskrivna i hospicevård innan, men de allra flesta avled i hemmet. I den 20-årsrapport från Oregon som vi bygger vår artikel på framhålls med eftertryck att själva förskrivningen av läkemedlet är en pallitiv åtgärd som bidrar till en lugnare kommunikation med större tillförsikt och trygghet hos den döende. En tredjedel av patienter som fått recept väljer att avstå från läkemedlet.

Vi har också betonat att det är en vanlig missuppfattning att den frivilliga dödshjälpen är ofta förekommande. Av alla dödsfall i Oregon är det bara cirka 0,4 procent som skett efter intag av läkemedel enligt DWDA, det vill säga endast ett av 250 dödsfall.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Troende inom ”den palliativa kyrkan” i Sverige tycks befästa i tron att den palliativa vården aldrig misslyckas och att frivillig dödshjälp (som 75 procent av svenska medborgare vill ha) måste avvisas. Det räcker med att läsa de många anhörigberättelser om döende och svårt lidande som haft en undermålig ”palliativ” vård också vid högt specialiserade sjukhus. Läs till exempel Claes Brittons beskrivning på SvD Debatt, “Låt alla få dö utan svåra plågor” om Mona Brittons sista tid vid Stockholms sjukhem: ”Mamma bad själv sin ‘dödsmorska’ att få bli terminalt sederad, alltså att bli djupt sövd för att sedan dö. På Stockholms sjukhem fanns dock en regel att patienten måste väckas upp var fjärde timme för att kontrollera om vederbörande fortfarande vill dö. Stackars mamma låg i fem dygn och nådde gång på gång upp till något slags halvmedvetande i vilket hon uppenbarligen plågades helvetiskt av smärta och ångest. Att behöva betrakta detta för oss anhöriga var outhärdligt.”

    En sådan vård i livets slutskede är inte människovärdig.

    Att hävda att det rör sig om “brister i den palliativa vården” är ohållbart eftersom detta sker vid en högt specialiserad enhet inom den palliativa vården.

    Staffan Bergström

    professor, internationell hälsa,

    Karolinska Institutet

    Pete Reagan

    dr, National Medical Director Emer.

    Compassion and Choices, Oregon, USA

    Staffan Bergström och Pete Reagan Foto: Privat
    Annons
    Annons
    X
    Foto: Fredrik Sandberg/TT (Arkiv) Bild 1 av 2

    Staffan Bergström och Pete Reagan

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X