Annons
Recension

Radikalare än Hitler? De esoteriska och gröna nazisterna. Inspirationskällor. Pionjärer. Förvaltare. Ättlingar.Gröna idéströmningaroch bruna skjortor

Publicerad

Under de senaste 200 åren har, som bekant, de traditionella religionernas etablerade sanningar successivt förlorat greppet över sinnena. På 1870-talet uppstod de första fundamentalistiska kristna sekterna som förkastade den nya vetenskapens revolutionerande rön till förmån för en bokstavstrogen läsning av Bibeln och andra heliga texter.
Sedan dess har tusentals nyandliga sekter och new age-rörelser sett dagens ljus, och många av dessa har visat tydliga fascistiska tendenser. Den uppmärksammade hinduiska mystikern Savitri Devi (Maximiani Portas), för att ta ett exempel, betraktade Adolf Hitler som den tionde och sista av de avatarer som guden Vishnu sände ner till jorden för att rädda mänskligheten undan de onda krafter som med jämna intervaller hotade att ta makten från de goda.

Många nyandliga profeter fantiserar om en allomfattande gudomlig plan för världen och föreställer sig att den paradisiska guldålder som fanns före syndafallet ska återupprättas igen vid tidens slut. Det medeltida slottet Wevelsburg, som restaurerades på Gestapochefen Himmlers order och blev en ordensborg för SS, har under efterkrigstiden blivit en kultplats för ockultister, satanister och nynazister.
”Sekulariseringen är ingen smärtfri historia; det gör ont att mista Gud och inse att han är död.” Det citatet är hämtat från boken Radikalare än Hitler? som publicerats i dagarna. Författaren, lundasociologen Göran Dahl, har tidigare bland annat skrivit om självmord och etniska ursprungsmyter.
Ett avstamp tar författaren i Teosofiska samfundet, en nyandlig rörelse som grundades av Helena Blavatsky på 1870-talet. I boken ”The Secret Doctrine” (1888) återfinns bland annat myten om en ursprunglig guldålder och föreställningarna om arierna som en gudabenådad ras av övermänniskor.
Sedan kartlägger Dahl den nyandliga idéutvecklingen inom den tyska kulturkretsen och de trådar som leder vidare från Nazityskland till de nynazistiska sekterna vid 1900-talets slut. Den teosofiska läran germaniserades till ”ariosofi” av österrikaren Guido von List. Han hävdade exempelvis att arierna, genom sitt blod, stod närmare gudarna än någon annan ras och att den ickeariska kristendomen förstört de gamla germanernas ursprungliga visdom.
Jörg Lanz von Liebenfels slog fast att arierna härskat i Edens lustgård och att syndafallet förorsakats av kvinnor som haft sex med apor. I tidskriften Ostara, som gavs ut under åren 1904-1918, krävde Lanz att avelsfarmer skulle inrättas för att återställa ariernas rasrenhet och att judarna och andra mindervärdiga folk skulle utrotas.
En av de värsta charlatanerna under mellankrigstiden var Karl Maria Wiligut, en alkoholiserad mytoman och andeskådare som bland annat hävdade att han under en seans besökt Tyskland för 230 000 år sen. Wiligut rekryterades genast av Himmler som såg hans klärvoajanta förmåga som en viktig resurs för att skapa en ny hednisk religion som skulle ersätta kristendomen i det kommande ariska tusenårsriket.

Annons
Annons
Annons