Perfect Guide

Gröna fingrar och poolbadande getter

Jag har precis planterat min sista morot i köksträdgården och betraktar de parallella raderna med stolthet.

Här har jag satt vitkål, rödkål, grönkål – ja, alla regnbågens färger av kål. Morötter och kronärtskockor. Broccoli, sallad och kryddor. Det är faktiskt nästan meditativt att kratta runt i landen. Rycka ett ogräs här och där. Att med höga förhoppningar följa de små plantorna – tyvärr ofattbart sakta – växa sig skördeklara. Det är ett tacksamt arbete. Det räcker med att inget dör för att man ska känna att man lyckats. Trots att allt som krävs är lite vatten. Kanske är det ett försök till någon sorts livsbalans. Fylla på lördagen, morötter på måndagen. Lite lantliv, mitt i Los Angeles. Det låter möjligtvis som ett pensionärsnöje, detta sävliga påtande i trädgården, men faktum är att det i denna hälsofixerade stad är tvärt om. Här är ”urban farming” något de flesta skryter med att de pysslar med, i olika skala. Lika självklart som att folk dricker ogräs och tycker att träningsbyxor är cocktailklädsel. 

Annons

Det visar sig att de inte bara odlar gurkor, utan också har en egen liten äggfabrik hemma.

Jag vet egentligen inte vad kvalifikationerna är, om det kanske räcker med att man har en kruka basilika på baksidan, men när man går runt i Silverlake har vart och vartannat hus grönkål i rabatterna. Det har blivit något av en religion. När jag beskriver den liberala stadsdelen för folk frågar jag ofta om de sett ”The Kids Are All Right”, som på något sätt ringar in dess aura. Julianne Moore i stråhatt och med spade i högsta hugg, som gräver fram någon sorts självförsörjande trädgård som är tålig mot torka. Det är sådant folk håller på med här. Och så joggar de ett varv runt den torrlagda, inhägnade reservoaren som de romantiskt kallar för ”sjön”. 

Jag sitter en kväll på min kvarterskrog Little Dom’s och börjar konversera med grannbordet, varpå vi halkar in på ämnet köksträdgård. Det visar sig att de inte bara odlar gurkor, utan också har en egen liten äggfabrik hemma. Ett helt gäng höns som förstör gräsmattor och växter och som de varje kväll måste mota in i ett litet hus för att inte prärievargarna ska rycka dem till middag. Det är mycket jobb, men väl värt det, menar de.

Allt i livet handlar om balans – eller bristen på det.

Det är som att jag befinner mig i en scen av TV-serien ”Portlandia”. Den där Fred Armisen och Carrie Brownstein åker ut för att hälsa på kycklingen de funderar på att beställa på restaurangen, bara för att försäkra sig om att den är ”local” och har levt ett bra liv innan de ska äta den. För en annan låter det befängt, att ha hönor i trädgården mitt inne i den tätbefolkade, avgastyngda världsmetropolen Los Angeles, när det finns ekologiska ägg i mejeridisken på vilken närliggande livsmedelsbutik som helst. Men Megan Fox har till och med getter i en hage bredvid sin infinitypool. Jag har själv råkat träffa dem. De existerar. 

Jag är uppvuxen på landet och hade nog aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag skulle stå och rota i några grönsaksbäddar om jag en dag bodde i en stad som Los Angeles. Men här är jag. Allt i livet handlar om balans – eller bristen på det. Och jag får ändå för mig, hur löjligt det kan framstå, att jag hittat det. Lite grann. Storstad och lantliv, som sagt. Det är så enkelt att göra sig lustig över denna stad, men vi ska inte heller glömma att det var i Stockholm det första surdegshotellet uppfanns. Same, same, but different.

Till Toppen