Recension

Kungens komediantGripande vackert men odynamiskt

Under strecket
Publicerad
Annons

Agneta Pleijels prosa darrar sällan på handen. Hennes romaner är stadigt förankrade i 1900-talets modernistiska tradition, och helheten ger intrycket av en ståndpunkt: varför experimentera med formen när den modernistiska romanformen är så överlägsen i fråga om att förmedla en berättelse? Det litterära klimatet har förändrats så att Agneta Pleijel numera sticker ut. Att själva berättelsen står i fokus, att energin hämtas ur läsningen som ett existentiellt under och att kons­tens syfte är att utforska mänskligt vara börjar bli en alltmer sällsynt författarhållning.

Men Agneta Pleijel står stadigt. Nu kommer den andra delen i hennes historiska svit. Kungens komediant tar vackert vid där ”Drottningens chirurg” slutade. Stafettpinnen går över till den unge spelevinkern Lars som i den förra boken mot slutet fick följa chirurgen Schützer som lärling. Under något dygn sitter han hos Liten (som föddes i prologen till ”Drottningens chirurg”) och berättar sitt liv.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons