Recension

Purple HibiscusGripande om kolonialismens konsekvenser

Kolonialismens och missionens konsekvenser för invånarna i Afrika skildras av två nigerianska författare. Chinua Achebe förlägger handlingen på 1800-talet, Chimamanda Ngozi Adichies debutroman utspelar sig i vår tid. Gemensamt är att de varken idealiserar, romantiserar eller fördömer.

Under strecket
Publicerad
Annons

Den nigerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie alluderar också på Achebes pionjärverk i sin egen debutroman Purple Hibiscus. Det sker redan i första meningen: ”Things started to fall apart at home when my brother, Jaja, did not go to communion and Papa flung his
heavy missal across the room and broke the figurines on the étagère.”
I den första meningen antyds flera av romanens teman: katolsk fanatism, faderns tyranni och sönderfallet. Där Chinua Achebe skriver om ett obestämt 1800-tal, skriver dock Chimamanda Ngozi Adichie om vår tid.

Militärkuppen som förde Sani Abacha till makten ger romanen dess yttre ram. Den unga flickan Kambili berättar. Hennes värld är strikt omgärdad. Dess gränser stakas ut av faderns strängt religiösa moralism och de sociala tabun som denna för med sig. Kambili får till exempel bara träffa sin farfar femton minuter åt gången. Han håller fast vid de gamla riterna och trosföreställningarna, och Kambilis far vägrar honom tillträde till sitt hus.
Inför måltiderna håller fadern ändlösa bönestunder. Maten kallnar, men det berör honom inte.
Och han bestraffar hårt alla tecken på olydnad. Han misshandlar sin fru, när hon på grund av illamående tvekar att besöka familjens präst. Jaja blir utfryst för att han slutar ta nattvarden. Och Kambili får sina fötter svedda av kokande vatten, som en varning för den eviga elden, när fadern får veta att hon varit i samma hus som sin farfar en hel natt. Att farfadern höll på att dö har ingen betydelse. Dottern skall ändå straffas.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons