X
Annons
X
Scen
Recension

Förklädd gud Gripande öden får röst på Folkoperan

Det finns inga vi och dom i Folkoperans uppsättning av "Förklädd gud". SvD:s Bo Löfvendahl blir helt tagen av allvaret, stråken av humor och respekten för människan.

Shadi Ali (i förgrunden) och vokalensemblen i ”Förklädd gud” på Folkoperan.
Shadi Ali (i förgrunden) och vokalensemblen i ”Förklädd gud” på Folkoperan. Foto: Markus Gårder

Våren 1940, i ett Sverige präglat av beredskapsstämning, hördes första gången Lars-Erik Larssons ”Förklädd gud”. Den kallas “lyrisk svit” och skapades för radio, så någon visuell dimension finns inte i verket från början. Allt hänger på Hjalmar Gullbergs dikt från 1933. Närmast liknar det en kantat, med kör, orkester, ett par solister och recitatör.

Den som vill göra något sceniskt av "Förklädd gud" har alltså stor frihet. Att människor som tigger på gatorna i Stockholm skulle vara en del av Folkoperans uppsättning stod tidigt klart. Först kallades de "statister" men går nu under benämningen "EU-medborgare". Folkoperan använde flera av dem i en marknadsföringskampanj häromveckan, där svenskarnas hårda sinne skulle bevisas genom att de inte ville ta emot gratisbiljetter som delades ut på gatan.

Shadi Ali (i förgrunden) och vokalensemblen i ”Förklädd gud” på Folkoperan.

Foto: Markus Gårder Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X