X
Annons
X

Grilla – ett riktigt grabbgöra?

Ljumma sommarkvällar rullar han fram den, briketterna blöts med tändvätska och biffen läggs på gallret. Grillen är fortfarande mannens domän, och det är för honom årets testosteronmarinerade grillkokböcker har skapats. Lars Berge söker svaret på varför grabbarna håller hårt om grillen.

undefined
Foto: Hasse Holmberg/ Scanpix

Jag står utanför Östermalms saluhall och väntar på Börje Salming. Vi behöver prata. Orsaken är den gångna helgens grillkväll. Jag och min familj var bjudna till några vänner. Paret har nyligen lämnat livet inne i stan och köpt ett litet radhus i en av Stockholms södra förorter. Vädret var strålande. Barnen lekte på gräsmattan. Kvinnorna fixade salladen inne i köket. Männen bildade en halvcirkel runt grillen. Frun i huset ställde sig bredvid mig.

Det här är viktigare för honom än han någonsin skulle erkänna. Män och grillar. Vad är grejen?

– Hur fan blev det så här?

Annons
X

– Hur då?

– Kolla på honom, sade hon och pekade på sin man som frågande slog ut med grilltången.

De blev kära i varandra för länge sedan när han var en långhårig slacker som spelade i band. Naturligtvis var han vegetarian. En som hånfullt hade fnyst åt den man han 15 år senare blivit: En ansvarsfull familjefar med välavlönat jobb i it-branschen som ägnar veckosluten åt att vända hängmörat kött på sin nyinhandlade Webergrill.

– Han försöker göra det med ironi. Men det här är viktigare för honom än han någonsin skulle erkänna. Män och grillar. Vad är grejen?

Vi skrattade åt det förstås. Det är tacksamt att göra sig lustig över den maniskt grillande villaförortsmannen. Han har blivit något av en arketyp i samtidskulturen. I ett avsnitt av TV4:s populära humorserie Solsidan ertappas Johan Rheborgs karaktär Fredde av sin hustru Mickan när han grillar t-benstek och korv mitt i natten.

"Ja, jag vet! Jag är en sjuk människa. Jag behöver vård", skriker Fredde och kastar av sig morgonrocken i förtvivlan. Han tvingas börja i terapi för att komma till rätta med sitt grillmissbruk. Den manlige terapeuten börjar omedelbart briljera med sin Weber ranch kettle med 94 centimeters grillyta och i tv-soffor över hela landet skrockades det igenkännande. Det är kul. Men det förklarar inte varför trädgårdsgrillandet har fått en så betydelsefull plats i berättelsen om den moderne mannen.

Det är just det jag vill diskutera med hockeylegendaren, kalsongtillverkaren och den manlige ikonen Börje Salming. Han har just släppt en egen grillkokbok (Ica bokförlag), fylld med recept och minnen av utslagna tänder och nordamerikanska barbecues. På omslaget till boken ser man den fårade hockeyhjälten brassa käk till hela familjen på bryggan utanför bostaden i Vaxholm. Jag tittar oroligt på klockan. Var är han?

Jag vet inte hur det ser ut hemma hos dig, du som läser det här. Kanske står herrn i huset just i detta ögonblick på altanen och spanar tankfullt bland molnen. Blir det grillväder idag? Är han en seriös grillare rotar han snart i kylskåpet efter ingredienser till en glaze att pensla på biffen. Är han lite mer opretentiös sitter han i bilen på väg till snabbköpet för att köpa en av de 22000 färdigmarinerade flintastekar som varje dag under grillsäsongen läggs på svenska grillar. Kanske har han redan hunnit blöta upp briketterna med tändvätska och väntar på att fukten ska sugas upp i kolbädden. Är han en idiot försöker han få elden att ta sig med hjälp av bensin eller annan brännbar vätska.

Då är risken överhängande att han kommer bli en av de runt 100 personer (nästan alla män) som skadar sig allvarligt i samband med grillning varje år. Förhoppningsvis är han inte den som dör. Är han miljövänlig använder han skorstenständare. Eller så struntar han i klimatdiskussionen och förverkligar sig själv med hjälp av den största gasolgrillen på marknaden. Den med inbyggt tändningssystem, roterande grillspett, rökkammare och pizzasten. Kol eller gasol, det är den eviga frågan. Om gästerna redan hunnit komma kan du vara säker på att det är just det han och de andra männen så flitigt debatterar där ute vid grillen medan du och de andra flickorna springer ut och in i köket.

Börje Salming Foto: Henrik Montgomery/TT

Är det någon som borde ha något att säga om grillning och maskulinitet så är det Börje Salming. Per Morberg får ursäkta

Är det någon som borde ha något att säga om grillning och maskulinitet så är det Börje Salming. Per Morberg får ursäkta. Han kan brösta upp sig och se hur sammanbiten och hotfull ut han vill på bilderna i sin nyutkomna grillkokbok Morberg grillar (Bonnier Fakta, 2010). Men i tävlingen om att vara Sveriges mest råbarkade grillmästare har han förstås ingen chans mot 1 129 NHL-matcher, över 200 stygn i ansiktet och att som en av de första européerna i världens hårdaste hockeyliga presentera sig genom att slå 1970-talets mest fruktade slagskämpe–Philadelphia Flyers Dave "The Hammer" Schulz–på käften.

– Äsch, det var bara att bita ihop och försöka överleva, säger Börje Salming glatt när han äntligen dyker upp.

Ett tandläkarbesök har dragit ut på tiden. Att han skulle vara särskilt macho vill han inte hålla med om. Själv kallar han sig för "en mjukis" som gillar att skrota runt hemma i trädgården. Hans ärrade ansikte och krånglande tandproteser berättar en annan historia. Vi går in i saluhallen och lutar oss över disken till den exklusiva kött-och ostbutiken Segers. Börje behöver något att grilla ikväll. Han väger en saftig clubstek i handen.

– I Toronto lärde jag känna en kötthandlare i en saluhall som den här. Den låg på Front Street. Han valde ut sina bästa bitar till mig. Det var bara att åka och hämta efter träningen. Det är det bästa kött jag någonsin smakat.

Börje växte upp i Kiruna. På 60-talet fanns där bara två karriäralternativ. Hockeyn eller gruvan. När han var fem år gammal dog hans pappa i en gruvolycka. Mamma förbjöd honom att gå under jord. Så det blev hockeyn. Redan som 21-åring blev han värvad från Brynäs till den anrika kanadensiska klubben Toronto Maple Leafs. När han landade i Kanada 1973 kunde han bara några ord engelska. Det var runt grillarna på lagkamraternas bakgårdar i Mississauga utanför Toronto som han socialiserades in i språket och den nordamerikanska backyardkulturen.

Den är en livsstil som växte fram efter andra världskrigets slut. Det var med hjälp av statligt subventionerade villalån som det nya förortslandet byggdes åt medelklassen. Ett samhälle helt uppbyggt kring bilen. Bilen skulle föra mannen in till arbetet i stan. Bilen fylldes med varor från en supermarket. Och det finns faktiskt en koppling mellan den amerikanska bilindustrin och trädgårdsgrillning. Av spillvirke och sågspån från Fords bilfabriker tillverkades de ännu marknadsledande grillbriketterna av märket Kingsford.

Under efterkrigstidens sommarkvällar spreds grilldoften med vinden över låga vitmålade staket. Det var doften av den amerikanska drömmen. Och den kom under 60- och 70-talen oftast från en klotgrill. Den sfäriska formen var grillentusiasten och metallarbetaren Georges Stephens idé. 1951 hade han tröttnat på dåtidens öppna brasgrillar. Han ville kunna grilla varje dag oavsett vindstyrka och nederbörd. En morgon åkte han till jobbet på Weber brothers metal works i en av Chicagos förorter.

Fabriken tillverkade bland annat metallbojar för användning i hamnarna runt Michigansjön. På fabriksgolvet delade han en av bojarna på mitten och försåg halvklotet med metallben. Av den andra halvan tillverkade han ett lock. Resten är ett av de mest kända exemplen på framgångsrik corporate storytelling. Idag drömmer alla män som tar sitt grillande på allvar om en äkta Weber. De som redan investerat i en och inte nöjer sig med att skryta om den inför sina vänner, kan dela med sig av sina Weberhistorier till tusentals likasinnade på sajten webernation.com.

Gasolgrillen i sin tur, uppfanns av några ingenjörer på Arkansas Louisiana gas company. Målet var att hitta nya marknader för naturgas. Det skulle dröja en bit in på 1980-talet innan gasolgrillen fick sitt stora genomslag. 1985 lanserade Weber sin Genesisserie med reglage, vilket gjorde det möjligt för grillkocken att mer exakt bestämma temperaturen under kåpan. Under Reaganårens yuppieera blev gasolgrillen en statussymbol. I USA passerade 1995 den kolgrillen i försäljning. I Sverige är det dock alltjämt den enkla brikettgrillen som dominerar. När Börje Salming efter karriären återvände till hemlandet såg han sig tvungen att släpa med sig två enorma gasolgrillar. Grillandet hade under 16 hårda säsonger blivit något mer än bara ett sätt att umgås.

– Hade vi problem med spelet brukade lagkaptenen Dave Keon ordna barbecue för hela laget på sin bakgård. Runt grillen diskuterade vi taktiken inför nästa match. Grillandet var ett sätt att stärka sammanhållningen i laget, säger Börje Salming.

Spelarna grillade och drack öl. Barnen lekte i trädgården. Och hockeyfruarna fixade sallader och dukade. Börje Salmings förklaring till denna uppdelning mellan könen är enkel:

– Tjejerna vill inte skita ner sig. De gör hellre salladen än att hålla på och kladda med marinader och grillkol.

Måltidsforskaren och etnologen Richard Tellström vid Örebro universitet har en annan teori. Enligt honom ligger en del av förklaringen till den manliga dominansen över grillen i den fysiska platsen där grillandet sker.

– Grillning sker i det offentliga inför ögonen på grannar och förbipasserande. Vi ser fortfarande mannen som en företrädare för familjen. Därför är det han som sköter grillen. Precis som att det är han som i de flesta fall tvättar bilen eller skottar bort snön på garageuppfarten.

Det finns män som pratar om att grillandet väcker stenåldersmannen inom dem. Det är ren inbillning, enligt Tellström. Möjligtvis är det egnahemsmannen de känner. Att gemene man ägnar sig åt att grilla i det fria, eller halstra som den korrekta kulinariska termen lyder, är nämligen en högst modern företeelse.

– Barbecuetraditionen hämtade vi från USA så sent som på 1950-talet. I Sverige har vanligt folk inte ätit färsk mat längre än drygt 100 år. Att steka och halstra var inget som allmogen började ägna sig åt förrän i mitten av 1800-talet. Innan dess var i princip allt vi åt kokt.

Hanteringen av kött har genom historien varit mycket statusfylld och kopplad till maskulinitet. Kött kräver ju att något levande dödas. Jakt på vilt var under lång tid en angelägenhet endast för överklassens män. Dessa kungligheter och adelsmän tycks ha tagit sitt grillande på minst lika stort allvar som grillentusiasterna i dagens villaområden. När arkeologer startade utgrävningar av de så kallade båtgravarna från järnåldern och vikingatiden i Vendels gravfält utanför Uppsala, fann man att de döda begravts tillsammans med sina grillspett.

– Analyser av ben tyder på att dåtidens storherrar fullkomligt frossat i kött från spädgrisar, säger arkeologen Sven Isaksson på Stockholms universitet.

En kall vårdag i mitten av 1990-talet var han själv med och grävde fram en stor stensatt eldstad i samma område. Efter att ha gjort kemiska tester av jorden runt eldstaden fann han att man hade hanterat animalier vid elden. Han hade med andra ord hittat en 1500 år gammal grill.

– Den så kallade spettstekningen var av allt att döma en oerhört symboltyngd tradition för en mindre skara utvalda män ur de högre stånden. Under gästabuden blev spettstekningen ett sätt att markera tillhörighet och stänga ute de andra.

Det är ett statustänkande som tycks leva kvar än idag. Jag har tagit farväl av Börje Salming och tagit tunnelbanan till Abrahamsberg. Där finns järnhandeln Bromma järn som är en av grilltillverkaren Webers återförsäljare i Sverige. Grillansvarig är Kent Sandqvist, eller "grillkungen" som han kallas av den övriga personalen i fikarummet. Sandqvist kan skryta med ett studiebesök vid löpande bandet på Webers fabrik i Illinois. Han har med egna ögon sett hur de klotformade kolgrillarna doppas i keramikemalj och härdas i en jättelik ugn där temperaturen är 870 grader.

Oerhört detaljerat redogör han sedan för robotsvetsade fogar, rostfria aluminiumspjäll, cirkulär-, indirekt- och 50-50-grillning. Kent Sandqvist kan grilla tjälknöl, karamelliserade mandlar, pizza och till och med glass på sin grill. Han känner lätt igen en van grillare. Denne grillar med locket på.

– Står det en billig klotgrill från macken på altanen kan man vara säker på att det bjuds på korv, hamburgare eller på sin höjd en fläskfilé till middag. Det är inget som imponerar. En välanvänd Weber signalerar däremot trovärdighet.

80 procent av alla Webergrillar på Bromma järn säljs före midsommar. Det är mitt under brinnande högsäsong. I den specialinredda Weberavdelningen går några män omkring i djupa tankar. Vrider lite på gasolgrillarnas kraftiga reglage. Lyfter på brikettgrillarnas stora lock. En av kunderna ska köpa en mindre gasolgrill till balkongen. Han har redan två stora grillar på lantstället på Dalarö. En på bryggan och en vid huset. Det är ju så jobbigt att släpa grejerna upp och ner. Just denne kund kommer Kent försöka övertala att köpa en lite dyrare och bättre grill med fler finesser. Mannen är ju ensam. Följer frun med håller Sandqvist tyst. Då är köpet i regel genomklubbat vid köksbordet efter långa och ingående förhandlingar.

– Det är ju bättre att de går härifrån med en grill som kostar 7500 än ingen grill alls, säger den erfarne grillförsäljaren.

Enligt Kent Sandqvist är Weberkonsumenterna en homogen grupp av helsvenska familjefäder från medelklassen. Knappt någon är under 30 år. De flesta har skaffat hus med trädgård eller lantställe. Det är en bild av Weberentusiasten som förstärks av den påkostade produktkatalogen. Den är fylld av leende medelålders män i luftiga bomullsskjortor och klädsam solbränna som grillar mat åt familjen i trädgården.

– De flesta börjar med att skaffa en brikettgrill någonstans i 30-årsåldern. Tio år senare kommer de tillbaka och köper en gasolgrill, säger Kent Sandqvist.

Den som vill vara värst köper en Weber Summit. För inte länge sedan sålde han en Summit med fyra brännare till en kund i Ålsten. Dagen efter dök grannen upp och köpte en med sex brännare. Pris: strax över 30000 kronor.

– Det var en ren statusfråga. Han kunde helt enkelt inte ha en sämre grill än grannen. Det var viktigt för honom.

Så vad är egentligen grejen med mäns förhållande till grillar? Är altanen ytterligare en homosocial arena, vid sidan av fotbollsläktaren och styrelserummen, där män kan hänge sig åt ritualiserad manlig gemenskap? Eller är grillandet snarare ett uttryck för en nostalgisk dröm om kärnfamiljen och det egna hemmet där hårda män tillåts visa sin mjuka omvårdande sida och ägna sig åt matlagning? Kanske handlar det om hierarkiska strukturer, nedärvda sedan vikingatiden, som kommer till uttryck så fort solen skiner. Enligt Per Morberg känner vi oss "som kungar i eget rike när vi står där en vindstilla kväll i ångorna av varm sommarjord med ett glas vin och en lååång stekspade i nyporna." Alltihopa kan i och för sig lika gärna vara resultatet av en ovanligt lyckosam marknadsföringskampanj. Den som startade med att George Stephen skickade ut sina säljare på vägarna i amerikanska mellanvästern i mitten på 1950-talet för att sälja hans klotformade grillar. Eller så handlar allt i grund och botten om att ni tjejer inte vill bli smutsiga?

Klart är att när han står där på altanen och spanar upp bland molnen och nickande muttrar att "nog fan är det grillväder" betyder det något oändligt mycket mer komplicerat än att han bara är en vanlig kille som tycker att grillat är förbannat gott. Men det enklaste kanske ändå är att låta honom fortsätta att tro att det är smaken det handlar om.

Annons
X

Läs även

Annons
X
Annons
X
Foto: Hasse Holmberg/ Scanpix Bild 1 av 2

Börje Salming

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 2 av 2
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X