Annons

Grekland anser att vi står i skuld till dem

Greklands premiärminister Alexis Tsipras lämnar ett möte med eurozonens ledare i Bryssel i tisdags.
Greklands premiärminister Alexis Tsipras lämnar ett möte med eurozonens ledare i Bryssel i tisdags. Foto: Michel Euler/TT

KULTURDEBATT. Illusionen om en västerländsk tacksamhetsskuld gör att grekerna slipper ägna sig åt självrannsakan. Deras europeiska utanförskapet blir en självuppfyllande profetia, skriver historikern Erik Sjöberg i ett svar på Marcus Priftis text i lördags.

Uppdaterad
Publicerad

Marcus Priftis har rätt i att debatten om Greklands skuldkris i mycket har präglats av fördomar om nationella karaktärsdrag (SvD 4/7). Dessa härleder han till en ambivalens mellan en västerländsk idealisering av antikens Hellas och en ringaktning av det samtida ”österländska” Grekland som ytterst ska ha tjänat till att legitimera kolonial exploatering.

Men han glömmer att greker själva odlat dessa föreställningar om kulturell överlägsenhet, eller, om man så vill, koloniala ambitioner gentemot sina grannar. Greklands politiska mål var länge att själv bli en stormakt på det osmanska rikets bekostnad. Däri skilde man sig inte från andra nyblivna nationer på Balkan som sökte samla sina landsmän inom utvidgade gränser. Till skillnad från grannfolken kunde grekiska nationalister underbygga sina anspråk med hänvisning till sina antika förfäders insatser för den europeiska civilisationens uppkomst. Därför lade grekiska intellektuella ned möda på att belägga en flertusenårig nationell kontinuitet och på så sätt vederlägga Fallmerayers för dem så förhatliga tes om rasblandning under folkvandringstiden.

Annons
Annons
Annons
Annons