Annons

Theresa Benér:Grekiska tragedier som väg till försoning

”Orestes i Mosul” ställer frågor om hur människor ska kunna ersätta hämndlogiken med samtal efter år av blodig terror.
”Orestes i Mosul” ställer frågor om hur människor ska kunna ersätta hämndlogiken med samtal efter år av blodig terror. Foto: Fred Debrock/NT Gent

Gudinnans fråga ställs till en grupp irakier från Mosul: vill de döda IS-förövarna – eller förlåta dem? Svaret är inte entydigt bland irakierna, som ingår i ett projekt för att med antika dramers hjälp formulera principer för ett demokratiskt samhälle.

Under strecket
Publicerad

Scenen i teaterrummet på anrika Comédie-Française är täckt av tjock lera. Kungadottern Elektra klafsar runt med en grupp kvinnor. Hon är skitig, spenslig, klädd i linne och shorts, har snaggat hår och rör sig stöddigt som en pojkflicka. Elektra är utom sig för att hennes mor, drottning Klytaimestra, och dennas älskare, Aigistos, har mördat kung Agamemnon, hennes far. Slagverkare står i scenfonden och komponerar rytmiskt en bild av den akuta kris som råder, samt av den molande smärta som nu driver Elektra att vilja döda sin egen mor.

Den belgiske regissören Ivo van Hove har på den franska nationalscenen skapat en köttig, rå version av Euripides två pjäser ”Elektra” och ”Orestes”. Tragedierna handlar om det överlevande syskonparet i den massivt olycksdrabbade kungafamiljen (deras syster Ifigenias liv har tidigare offrats av fadern till gudarna för att ge honom och hans flotta gynnsamma vindar när de skulle segla iväg och kriga i Troja). Våldscykeln tycks ändlös, och i denna två timmar långa föreställning ska Klytaimestra och Aigistos slitas i stycken, förutom att en moster mördas och en kusin tas som gisslan.

Annons
Annons
Annons