Annons

Greker inspirerade den svenska paradstilen

Ritning för fondvägg i Stora salongen i Gustav III:s paviljong, av tecknaren och inredningsarkitekten Louis Masreliez.
Ritning för fondvägg i Stora salongen i Gustav III:s paviljong, av tecknaren och inredningsarkitekten Louis Masreliez.

”När vi svenskar berömmer oss av äldre design brukar vi nästan alltid dra upp gustaviansk stil. Men vad är det egentligen? Är det en speciell svensk grej eller är det, som så ofta i vår historia, en efterapning av vad folk på kontinenten redan hittat på?”

Under strecket
Publicerad

Rickard Thunér, känd från Antikrundan på SVT, visar en kunglig armlänstol, på Antikmässan på Stockholmsmässan. Stolen är ett gustavianskt Stockholmsarbete av Ephraim Ståhl, mästare i Stockholm mellan 1758 och 1824.

Foto: Leif R Jansson/TT

Det vi kallar gustaviansk stil är en av många varianter på det spretiga tema som med en sammanfattande benämning brukar kallas nyklassicism, framför allt den typ av nyklassicism som på franska benämnas louis seize (”Ludvig XVI-stil”, så kallad efter den regerande kungen i Versailles). Vår svenska term har fått sitt namn efter kungarna Gustav III och Gustav IV Adolf, som tillsammans regerade från 1772 till 1809. Om man skall vara petig kan man tala om hög- och sengustaviansk stil – den förra har fortfarande kvar en hel del rokoko (den närmast föregående internationella stilen), medan den senare, som slog igenom i mitten av 1780-talet, är mer stilrent klassicistisk.

Alla former av nyklassicism bottnade i en svärmisk beundran av antiken. Modeväxlingarna inom nyklassicismen var bland annat beroende av vilka aspekter av denna era man hyllade allra mest och vilka utgrävnings- och forskningsresultat som spred sig bland furstar, arkitekter och hantverkare. Under en tid stod det antika Grekland i fokus, under en annan det romerska riket (i synnerhet Pompeji, vars utgrävningar vållade sensation), ännu senare det forntida Egypten. En genomgående trend var strävan efter klassisk enkelhet med strama former och dekorationer. Stolsbenen antog således formen av antika mini-kolonner. Rokokons pastellfärger ersattes av marmorvitt. Antika ornament – inte minst sådana som man fann på väggarna i Pompeji – blev populära.

Annons
Annons
Annons