Annons
X
Annons
X
Sverige
Krönika

Lars Ryding: Greider missförstår begåvad tidning

Att ta emot beröm är inte så lätt som man kunde tro. Därför blev inte alla svenska debattörer så glada å sitt lands vägnar när brittiska The Economist i förra veckans nummer öste beröm över Sverige. Alldeles särskilt icke-nöjd var Göran Greider, Dala-Demokratens chefredaktör.

The Economist är en av världens mest ansedda tidningar och har ganska länge haft ett gott öga till de skandinaviska länderna i allmänhet och till Sverige i synnerhet. Denna gång exploderade denna positivism till ett fyrverkeri över 17 sidor täta texter samt omslagsbilden av en (i och för sig parodisk) viking med rubriken ”Nästa supermodell – varför världen bör vända blicken mot Norden.” Det handlar, som man kan ana, om ordning i statsfinanserna, öppenhet i förvaltningar, relativt stabilt pensionssystem, jämställdhet, jämlikhet och så vidare.

I söndagens Agenda i SVT var Greider missnöjd med att svenska journalister och politiker nästan fallit omkull av stolthet när de läst The Economist. Han tyckte att problemen med arbetslöshet och växande löneskillnader var som bortsopade i artiklarna som hade ”ett elitistiskt perspektiv”.

Annons
X

De som är glada åt vad The Economist skriver ”ser inte att det är ett uttryck för en marknadsliberal uppifrån-syn på ett samhälle”, klagade Greider.

Jag misstänker att Greider är påverkad av en schablonbild av The Economist som en orubblig högerinstitution.

Föralldel, The Economist är ingen vänstertidning. Men den är verkligen inte någon extrem marknadsliberal högertidning heller. Dess intellekt är bredare och rörligare än så. Det är min erfarenhet efter många års läsning – som för övrigt alltid stimuleras av tidningens fantastiska språkbehandling och en ständigt närvarande humoristisk underton trots att ämnena är helt seriösa.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I veckans nummer behandlas bland annat begreppet meritokrati, alltså ett samhällssystem där erfarenhet, talang och kunskap går före börd, kön och kontakter. Det anses gå hand i hand med en god demokrati, och det låter ju jättebra, men The Economist lyfter fram komplikationen att meritokratin i praktiken urholkar demokratin. Det känns inte som en traditionell högervinkel.

    Tvärtom är det den dystopi som målades upp när ordet meritokrati lanserades 1958 av sociologen och vänsterpolitikern Michael Young i boken The Rise of Meritocracy.

    The Economist skriver om den rika världen att ”en aristokrati som spelade bort sina pengar på ’vin, kvinnor och sång’ har ersatts av en universitetsutbildad elit vars medlemmar gifter sig med varandra och klokt nog satsar sina pengar på lektioner i mandarin samt ger sina barn prenumerationer på The Economist.[---] Dessa eliter har visat sig anmärkningsvärt skickliga på att låta sina privilegier gå i arv genom generationerna.”

    The Economist ”skulle vilja städa ut alla skatteavdrag, som dem för bolåneräntor, vilka hjälper de mer välbeställda, och satsa på större statsbidrag till de fattiga. Men huvudfokus skulle vara utbildning. ”

    Knappast ord ur en elitistisk högermegafon, det kan väl inte ens Göran Greider tycka.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X