X
Annons
X
Recension

Grease Grease går igen

Det är tolv år sedan Grease spelades i Stockholm. Den här gången, och precis som förra gången musikalen sattes upp, spelas huvudrollen Sandy av Pernilla Wahlgren. Den manliga huvudrollen Danny spelas av Rennie Mirro, senast sedd som dansare på Rhapsody in rock-turnén.
Handlingen är knappast okänd för någon: den sockersöta Sandy har en sommarromans med tuffingen Danny som sedan inte vill kännas vid henne när de börjar i samma high school. I en slags föregångare till extreme make over görs Sandy, fysiskt och mentalt, om till hård brud och Danny kan bli ihop med henne utan att skämmas.

Historien är enkel med billiga skämt och ständiga sexanspelningar (tänkt som tonårsjargong men tangerar istället buskis). Men en musikal ska å andra sidan inte vara någon intellektuell utmaning, utan istället trivsam, fart-och-fläkt-fylld underhållning. Sveriges svar på Michael J Fox, Kim Sulocki och Ola Forssmed står för den mesta av bondkomiken med sina rollfigurer Dennis respektive Sonny. Malena Laszlo är i sin tur fenomenal som Pink Ladies-ledaren Rizzo.
Sång- och dansnumren är proffsigt utförda och lite roligt blir det i scenen när rektor Lynch (Monica Einarson) spårar ur på skoldansen.
Vissa förändringar har gjorts från originalmanus, bland annat är tonårsängeln, som sjunger för Frenchy (Malin Sjöquist) efter att hon hoppat av skönhetsskolan, utbytt mot anden i flaskan (Peter Öberg) som kommer inflygandes på en matta. Därefter följer ett orientaliskt dansnummer där Sandy, Rizzo och rektor Lynch dyker upp i några enorma huvudkreationer. Vad inslaget med de svårbalanserade hattarna har för funktion är oklart, men det är enda gången på två och en halv timme som det händer något i föreställningen som inte blivit in i absurdum uttjatat.
"Tonårsdrömmar, kärlek, musik" står som de tre nyckelorden till musikalen Grease. Och det är just det faktum att rollfigurerna är
tonåringar som är det största problemet när Grease ska sättas upp. För hur man än gör blir skådespelarna alltid minst tio år för gamla för att det ska kännas trovärdigt. Visst handlar det om skådespeleri men det går ändå inte att komma ifrån att det ibland blir ansträngt när vuxna ska gestalta osäkra ungdomar. I Pernilla Wahlgrens fall handlar det inte bara om att hon är tjugo år äldre än sin rollfigur Sandy utan dessutom att hon numera har ett Café-utvik för mycket i bagaget för att bli riktigt övertygande som oskuldsfull 17-åring.
Grease spelas på Göta Lejon onsdag-lördag.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X