X
Annons
X

Anna Orrghen: Gränszonerna synliggör Malmös själ

Hur identifierar man en stad? Frågan är långt ifrån enkel och vilket svar den genererar beror naturligtvis på vilken utgångspunkt som ligger bakom. Exempel på komponenter som svaren skulle kunna kretsa kring är invånare, minnen, arkitektur, infrastruktur och topografi. Men ser man till den komplexitet som ryms inom identitetsbegreppet, ter det sig mer fruktbart att i stället för att relatera svaret till enskilda fenomen söka finna det i relationen mellan dessa.

Etnologen
Per-Markku Ristilammi, verksam vid IMER (Internationell migration och etniska relationer) vid Malmö högskola, har tidigare givit ut ett antal studier i vilka han med utgångspunkt i begreppen stad och förort behandlar identitetsfrågan i relation till svensk modernitet, inte sällan med Malmöförorten Rosengård som exempel. Så även i hans nyligen utgivna bok
Mim och verklighet. En studie av stadens gränser (Symposion, 149 s). Med utgångspunkt i en syn på platser som både faktiska och symboliska arenor inleder Ristilammi sin studie med hänvisning till betongförorten Rosengård (och även till viss del Tensta och Rinkeby) och lyfter fram det paradoxala i dem. Som några av de mer uppmärksammade miljonprogramsområdena betecknade de under 60-talet en framtidstro och en vision om ett nytt modernt samhälle och var således bland de främsta uttrycken för svensk modernitet. I dag är de inte hemorter för det moderna projektets nya människa, utan upplevs ofta som nedslitna och har blivit till arenor för en etnisk annorlundahet i bemärkelsen att de är platser där "icke-svenskar" bor.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X