Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Väst-Östliga Divanorkestern Gränslöst vackert

Väst-Östliga Divanorkestern

Genre
Konsert

Berwaldhallen. Dirigent: Daniel Barenboim Musik av Haydn, Schönberg, Brahms.

Har någon konsert efter millennieskiftet varit viktigare än den i maj 2004 i Ramallah på Västbanken? När den israeliske stjärndirigenten Daniel Barenboim bokstavligen satte sitt liv på spel genom att på denna av fördomar minerade plats leda den palestinska stadens oansenliga ungdomsorkester.

Att åtminstone för en stund dämpa beröringsångesten i ett land som bygger vår tids största minnes­märke över rädslan – kan något vara viktigare? Efter denna, i filmen Knowledge is the beginning dokumenterade, händelse har åtminstone min uppfattning om Barenboim reviderats i grunden. Som tankeställare inför torsdagens gästspel visades Paul Smacznys omskakande film på morgonen i Berwaldhallen.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Väst-Östliga Divanorkestern har såväl namnet som sin idégrund i Goethes läsfrukter efter hans kontakt med den persiske 1300-talsdiktaren Hafiz. När den palestinskfödde Columbiaprofessorn Edward Said 180 år efter ­publikationen av Goethes diktsamling återsåg sin gamle samtalspartner Barenboim i Goethestaden Weimar, tog repetitionerna av deras livsprojekt sin början. Och sjuttio arabiska och judiska ungdomar slöt borgfred under Barenboims egid.

    Annons
    X

    Numera är Divanorkestern en ­Fågel Fenix som regelbundet häckar ett par veckor i Sevilla i Spanien för att återuppstå varje sommar. Av de 110 musiker som på torsdagskvällen fyllde Berwaldhallens podium fanns förutom egyptier, iranier, israeler, jordanier, libaneser, palestinier och syrier i åldrarna 12 till 30 även ett tiotal spanska ungdomar, som motprestation för orkesterns andalusiska fristad och de spanska ”skyddspass” som regeringen utfärdat för att möjliggöra det omöjliga.

    På måndag ger årets Divan­orkester sin avslutande konsert i Paris. Sedan följer åter en svart period av hopp och förtvivlan. Men trots att programmet i Berwaldhallen gavs för sjunde gången lyckades man kuva uppbrottsstämningen – åtminstone före paus. Haydns Sinfonia concertante formade sig till ett kultiverat samtal mellan en violinist, en oboist, en cellist, en fagottist och deras vänner. Två av solisterna är Berlinfilharmoniker; de två övriga har bett att slippa få sina namn publicerade.

    Om redan Haydn var ett mirakel av musikaliskt samförstånd, hur ska då det följande beskrivas? Schönbergs orkestervariationer var så väl inrepeterade att inte bara ­Barenboim utan samtliga musiker hade kunnat lägga noterna åt sidan och bara öppna sina hjärtan.

    Men sällan har bilden av konserten som ett samhälle där människor med olika bakgrund bygger ett Utopia för det gemensamt bästa passat bättre än efter Brahms fjärde symfoni.

    Vad kan människor ge varand­ra till minne sista gången de möts i livet? Kanske just detta smärtsamt sköna!

    Delar av konserten i Berwald­hallen sänds som Veckans konsert i SVT2 söndag 7 september kl 19.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X