X
Annons
X

Per Holmer: Gränsgångare i sydafrikanskt ingenmansland

Fram till 1960 är litteraturen på afrikaans djupt sammanflätad med boernationalismen och kampen för modersmålets position i det vita Sydafrika (ofta förbises det faktum att hälften av de sex miljoner som talar språket är av indisk börd eller bruinmense, bruna, ett slags brokigt "mellanskikt" i den gamla rassegregeringen). Med början på 1870-talet riktas udden mot nederländskan, som fram till 1925 förblir officiellt kyrko- och myndighetsspråk trots att den kreoliserade "kapholländskan" under Södra korset hunnit utvecklas i ytterst egensinniga banor sedan de första kolonisterna landsteg vid Godahoppsudden i mitten på 1600-talet. Afrikaans kunde inte längre betraktas som en dialekt i stil med flamländska. Boerkriget 1899-1902, som ledde till att de båda självständiga republikerna Oranje Vrystaat och Transvaal uppslukades av det brittiska imperiet, gav näring åt en sammanbiten underdog-mentalitet, en fromt kalvinistisk känsla av såväl utsatthet som utvaldhet, närd av legender om de fattiga voortrekkers som på 1830-talet bröt upp från Kaplandet med sina enkla oxkärror och (ofta efter sammandrabbningar med svarta stammar) plöjde ny mark i inlandet. Ordet boer betyder helt enkelt "bonde", i dag används oftare termen afrikander. 1948 segrade nationalistpartiet i parlamentsvalen (där endast vita hade rösträtt), och under 50-talet lades grunden till det förhatliga och av hela världssamfundet fördömda apartheidsystemet.

På 30-talet når afrikanderpoesin en viss autonom ställning och hög litterär nivå, men inom prosan dominerar fortfarande hemvävda plaas-romans (farmarromaner). Jan Rabies surrealistiska kortnoveller i samlingen "21" (1956) innebär en tvär strömkantring. Rabie hade vistats flera år i Paris, umgåtts med holländska modernister och tagit starka intryck av existentialismen. Han blir en banbrytare för die sestigers (sextiotalisterna): romanförfattarna André Brink och Etienne Leroux jämte poeterna Breyten Breytenbach och Ingrid Jonker. Sextiotalisterna revolterar såväl estetiskt som politiskt. I samband med Sharpeville-massakern 1960 skriver den hypersensibla, i förtid bortgångna, Jonker den hjärtskärande dikt, "Barnet som sköts ihjäl av soldater vid Nyanga", som Nelson Mandela reciterade i samband med sitt installationstal som landets första fritt folkvalda president 1994.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X