Annons
Recension

RigolettoGotisk Rigoletto mitt i hederskulturen

Fredrik Zetterström sjunger rollen som Rigoletto med stor bravur.
Fredrik Zetterström sjunger rollen som Rigoletto med stor bravur. Foto: Mats Bäcker

Norrlandsoperans ”Rigoletto” är de stora gesternas uppsättning, visuellt präglad av regissören Kristofer Steens år i hårdrocksvärlden. Han visar ett samhälle präglat av underdånighet i en proffsigt jämn uppsättning, skriver Bo Löfvendahl.

Under strecket
Publicerad

Män som hatar kvinnor styr i Mantua. Sällan har man sett läskigare hovmän än de som omger hertigen i Umeåversionen av hans 1500-talshov. I sina renässansdräkter påminner de om maktspelare hos Shakespeare, med ett extra mått av riktigt otäck kvinnoförnedring. Det är en värld impregnerad av brutalitet.

Operaregissören Kristofer Steens många år i hårdrocksvärlden (hardcorebandet Refused) färgar hans tredje operauppsättning, som har många drag av gotisk fantasyvärld, med hertigens vagn som ett utropstecken av prålig kitsch. Han visar stor respekt för verket och strösslar inte med referenser till vår tid, men renässansdräkternas skarpa snitt och scenbildens bastanta betongpelare bär ändå ett tydligt uttryck av 2010-talet: som vanligt arbetar Steen tillsammans med Linus Fellbom och Behnaz Aram. Rök och eld, guld och aska, röda fanor med svarta örnar - Fellboms mättade färgskala skimrar hela tiden mot ett dovt mörker.

Annons
Annons
Annons