Annons

Göran vid gränspolisen

Alf Svenssons historiska utmaning och insats var att göra Kristdemokraterna salongsfähiga. Det tog inte fyrtio år, bara nästan, men färden var lång och mödosam innan han och hans folk nådde fram till det förlovade landet på Helgeandsholmen. Nu är det Göran Hägglunds uppgift att göra partiet kontroversiellt igen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Jag förstår att det kan kännas tungt att ge sig ut i ruskvädret när man så nyligen har kommit in i värmen, men alternativet är att förtvina. Efter Moderaternas och Socialdemokraternas taktiska manövrer har det blivit så trångt i mitten att det inte blir syre nog över till en välvillig kraft av det mindre formatet, som erbjuder ungefär samma sak som de stora. Kristdemokraterna måste stå upp för något eget och vara beredda på att det blåser om öronen.

Det handlar inte om att bli omstridda på det sätt som partiet var omstritt under åren före Alf Svenssons
makeover. KD har ingen framtid i att bli konfessionellt och moralkonservativt på KDS-manér och ingenting tyder heller på att det är den vägen man vill gå. Jag tillbringade ett par dagar på partiets riksting i Örebro nu i slutet av veckan och såg inte något av allt det där inskränkta som professionella KD-hatare älskar att mardrömma om. I själva verket har partiet långt större problem med mjäkighet än med bigotteri. Tag bara valparollen ”Ett mänskligare Sverige”. Budskapet är så anständigt och hyggligt som man någonsin kan begära, men det har ingen särskiljande kraft och är dömt att drunkna i bruset.

Annons
Annons
Annons