Annons

Gör inte pojkar till ett problem!

Under strecket
Publicerad

Jag tror att många som såg Margareta Winberg i Uppdrag inifrån om Roks förfasade sig över hennes sätt att beskriva jämställdhetsarbetet. Två perspektiv skapar oreda. Jag vill med några exempel från Jämställdhets- delegationen för förskolans arbete visa att det finns anledning till fortsatt oro. Personalen har i uppdrag att motverka könsstereotyper och regeringen har i förbundit sig att anlägga ett könsmaktsperspektiv på jämställdhets- arbetet.
De vilda pojkarna ska med hjälp av olika program (till exempel Gävlemodellen) socialiseras. Förklaringsmodellen är likhetsfeministisk och eventuella biologiska könsskillnader betraktas med stor misstänksamhet. Jag tror att det är möjligt att se på barns uppväxt ur andra perspektiv.

De aggressiva lekarna behöver inte vara en del av patriarkatet eller en förberedelse för framtida kvinnomisshandel. I delegationens tolkning definieras pojkarna som problem som ska behandlas. Dessutom tycks delegationen mena att förskolan är en könsneutral arbetsplats som arbetar
enligt en könsneutral pedagogik.
Männens roll beskrivs så här: ”Männen ska inte in i förskolan enbart för att snickra och brottas. Männen behövs för att påvisa att kön inte har någon betydelse för hur en pojke eller flicka ska forma sina förebilder.”
Den sociala ingenjörskonsten innebär övergrepp på utsatta grupper. På 30-talet skulle arbetarklassen uppfostras. På 70-talet behövde invandrarna skolas in i svenskheten. Nu är det pojkarna som är målgruppen.
I en ond treenighet verkar en vårdande kvinnotradition, en likhets- feministisk regering och effektivitetsjagande skolledningar som vill föra in skolliknande arbetsformer i förskolan. De föräldrar som inte vill delta i spektaklet hänvisas till de privata alternativen.

Annons
Annons
Annons