Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

Goldin+Senneby, "Standardlängden av ett mirakel” Goldin+Senneby – lång väg till klent mirakel

Inget är vad det synes vara i Goldin+Sennebys konst. Inget är heller enkelt när de utforskar det ekonomiska systemets symbolik. Konstnärsduons retrospektiv ”Standardlängden av ett mirakel” utspelas på inte mindre än sju platser. Risken finns att man kan bli matt för mindre.

Goldin+Sennebys installation av en ek på Tensta konsthall.

Goldin+Sennebys installation av en ek på Tensta konsthall. Foto: Jean-Baptiste Beranger

Vårens konstutställningar 2016

Goldin+Senneby, "Standardlängden av ett mirakel”

Genre
Installation
Var
Tensta konsthall, Waldemarsudde mfl

Tensta konsthall, TOM 15 maj Waldemarsudde, TOM 1 maj

Finansvärldens skummare sidor, marknadskalkyler, hemliga sällskap och konspirationsteorier. Det är en bråkdel av den motivvärld som konstnärsduon Simon Goldin och Jakob Senneby väver in i sin konst. I över ett decennium har Goldin+Senneby skapat i konceptuell anda. De har dragit konstpubliken vid näsan, glidit undan definitioner och tvingat fram nya tankar som ”Vad är konst?”

Är det objekt, trolleritrick, snåriga strategier? Var börjar och slutar ett verk? Skapar konstnären själv eller avlyssnar och regisserar den andra? Goldin+Senneby brukar anlita spökskrivare, skådepelare, illusionister och hantverkare. Betraktaren är en marionett i ett klurigt spel där konst och mammon duellerar. Frågorna fortsätter att växa när Goldin+Senneby presenterar en retrospektiv. Nya inslag kopplas på äldre verk som nu återkommer i ännu mer invecklade sammanhang.

Presentationen är utspridd till sju olika platser runtom i Stockholm. Tensta konsthall och Waldemarsudde representerar två olikartade konstrum, det ena i förortsbetongen, det andra i Djurgårdsidyllen. Kontrasterna skulle knappast kunna bli större. Verken finns dessutom på Handelshögskolans bibliotek, i Finansinspektionens entré, i klädesbutiken A Day’s March på Kungsgatan. Det blir en rejäl konstrunda för den som behagar. Det stannar dock inte där. Så småningom fortsätter utställningen ut i världen.

Annons
X

I början går det trögt att få ihop alla bitarna. Så småningom börjar dock lösa konturer av ett allkonstverk att skönjas. Konsten är i detta fall en långsam process. Det är idéerna som skapar oändliga ringar på vattnet. De materiella beståndsdelarna är som schackpjäser som får betydelse i förhållande till varandra.

Behovet av en kunnig ciceron, en guide som hjälper till att hitta bland de olika lagren blir här akut. Visningar är därför att rekommendera. Goldin+Sennebys konst talar inte i första hand till ögat. Det är flera halsbrytande volter i tanken än visuella uppenbarelser som väntar. Betraktaren krävs på samarbete.

Höjdpunkten utgör installationen med en stor ek på Tensta konsthall. Det finns något laddat i detta en gång levande träd med oräkneliga grenar och ett oöverskådligt rotsystem. Allteftersom utställningen pågår tillverkar snickaren Moa Ott nya sittmöbler på plats. Eken är en hälsning till surrealisten Georges Bataille. Hans hemliga sällskap sägs ha samlats kring ett liknande magnifikt träd i slutet av 1930-talet.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ett av de nya spåren i retrospektiven är en specialbeställd och nyskriven novell av Jonas Hassen Khemiri. Det experimentella verket består av en enda vindlande, lång mening. Det tar en halvtimme när personalen på Tensta konsthall dagligen läser upp den. Texten handlar om en fiktiv karaktär, Anders Reuterswärd, som drömmer om att jobba på en konsthall.

    Goldin+Senneby, ”After Microsoft”. Foto: Waldemarsudde

    På Waldemarsudde visas en fotoinstallation, som berör oklara mekanismer mellan byråkrati och EU-bidrag för naturvård. Här finns även en modell av ett markstycke som Goldin+Senneby äger i Kent i England. Trälådan med verket leder tankarna till Marcel Duchamp. 1936 placerade Duchamp små repliker av sina verk i en resväska. ”Boîte-en-valise” blev det första portabla museet. Gränsen mellan original och kopia ifrågasattes. Konstnären blev en gycklare. En pissoar blev en skatt. Det är i denna normbrytande antitradition som Goldin+Senenby hör hemma.

    I utställningen hakar historierna in i varandra. Nya berättelser skapas. En pjäs kommer att läsas upp i april på Waldemarsudde av skådespelaren Hamadi Khemiri. Cirkus Cirkör visar en magishow. Allting ingår i denna monumentala, oöverskådliga skapelse där konsten fortsätter mutera. ”Standardlängden av ett mirakel” är oändlighet.

    Här finns mycket som engagerar, men även en hel del som tröttar bland alla intrasslade trådar och gör en matt.

    Konstens största synd är förvisso övertydlighet. Detta kan Goldin+Senneby aldrig anklagas för. Men den näst största försyndelsen är att bli pretentiös. Det utgör den största faran för deras verk.

    Annons

    Goldin+Sennebys installation av en ek på Tensta konsthall.

    Foto: Jean-Baptiste Beranger Bild 1 av 2

    Goldin+Senneby, ”After Microsoft”.

    Foto: Waldemarsudde Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X