Mattias Pirholt:Goethe vilse i kontexten

Goethes roman ”Wilhelm Meisters läroår” har i betydelse jämställts med franska revolutionen och upphovsmannen själv kallade den sin mest ”oberäkneliga produkt”. En ny avhandling försöker ge oss bakgrunden till verket som banade väg för den moderna romanen.

Publicerad
Annons

Goethes ”Wilhelm Meisters ­läro­år” är förmodligen det sena 1700-talets viktigaste roman. Den gav inte bara upphov till en helt ny genre, bildningsromanen, som ofta beskrivits som en specifikt tysk genre, utan spelade också en viktig roll i uppkomsten av en ny epok i litteraturhistorien, nämligen romantiken. Den intensiva produktionen av romaner och reflexionen över genrens teori under seklets sista år vore otänkbara utan Goethes stora verk, som utkom i fyra volymer 1795 och 1796. Genomslaget hos de unga författarna var enormt och resulterade i verk som ”Franz Sternbalds Wanderungen” av Ludwig Tieck, ”Lucinde” av Friedrich Schlegel, ”Florentin” av Dorothea Veit-Schlegel, ”Titan” av Jean Paul och ”Heinrich von Ofterdingen” av Novalis – den sistnämnda var emellertid tänkt att utgöra en regelrätt ”Antimeister”. Samtliga dessa mer eller mindre Meisterimiterande bildningsromaner kom till under sex, sju år efter Goethes roman och bildar kärnan i den romantiska litteraturen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons