Annons
Recension

I väntan på GodotGodots luffare i sorglustig dödsdans

Pontus Stenshäll och Mathias Olsson.
Pontus Stenshäll och Mathias Olsson. Foto: MOMENT TEATER
Publicerad

**Tid är ingenting **att leka med. Det är dess obönhörliga framfart som dödar oss. Pil efter pil av minuter, dagar, år. Vi vet att vi ska dö och denna väntan blir ibland fruktansvärd. Hur hanterar vi insikten om döden, samt tiden fram till att den inträffar när meningslösheten tar stryptag på oss alla?

Samuel Beckett skrev pjäsen om Vladimir och Estragon som en frusen bild av existentiell ångest. Ett landskap, ett träd och två män som förgäves väntar på en Godot. Gud är död. Männen på vägen klamrar sig fast vid varandra och möter ett annat manligt par som är en metafor för en annan, världslig hierarki.

Annons
Annons
Annons
Annons