X
Annons
X

Goda grannar

DUKAT FÖR MÅNGA Ett krogbesök handlar inte längre bara om att äta gott. Fler och fler krögare skaffar nu långbord där gästerna också kan mötas. "Vi vill ha fun dining, inte bara fine dining", säger Jacob Holmström på Speceriet.

Långbordslunch på Speceriet. Vi svenskar är inte riktigt vana än utan fyller på från ytterkanterna.
Långbordslunch på Speceriet. Vi svenskar är inte riktigt vana än utan fyller på från ytterkanterna. Foto: ANNIKA AF KLERCKER

Något håller på att hända i den svenska krogvärlden. I över ett sekel har vi gått på restaurang med maten i fokus, suttit vid småbord med vita dukar och spanat på varandra i smyg via bistrospeglar. Några av Stockholms krögare som nu utvidgar restaurangkonceptet och gör krogen till en mötesplats är Jacob Holmström och Anton Bjuhr på Speceriet, bakficka till Gastrologik.

I den pyttelilla lokalen en halvtrappa ner är stämningen hög vid lunchtid. Det är knökfullt av kostymklätt finansfolk, brokiga förlagsmänniskor, kvartersbor och turister. Sällskap och ensamätare trängs vid de två långborden med tjocka stenskivor och mumsar torsk med smörstekta ärtor och hasselnötter, stekt Knäredskyckling eller långkokt oxkind med mos. Stora fat av bröd ställs fram.

– Här serverar vi mat vi själva vill äta när vi är lediga och vi vill att det ska vara ett livligt och opretentiöst ställe att kunna slinka in på, säger Anton Bjuhr.

Annons
X

Borden rymmer bara 16 platser, men å andra sidan kan det bli fler sittningar eftersom gästerna inte alltid stannar lika länge som när de sitter vid ett eget bord.

– Det märks att vi svenskar är ovana att dela bord. De första gästerna sätter sig ofta i var sin ände, så långt ifrån varandra de kan komma. Sedan är de andra tvungna att fylla på där det finns plats. Vissa pratar inte alls, andra smakar på varandras mat. Det är så kul, säger Jacob Holmström.

Enkel mat vid långa träbord är egentligen ingen ny företeelse i Sverige.

–Förr på gästgiverier, värdshus och brännvinskällare satt man alltid tillsammans. Då var drycken ofta viktigare än maten. Dagens restauranger med dukade bord började dyka upp i Sverige först vid slutet av 1800-talet, säger mathistorikern Gunilla Englund.

Traditionen att sitta trångt och tillsammans har ju dessutom alltid funnits på kontinenten, i tyska ölstugor, österrikiska vinstugor, italienska trattorior och franska brasserier.

–I länder med mycket folk har det varit nödvändigt att sitta trångt, här i Sverige är vi ju så få och har mycket mer plats, säger Gunilla Englund.

Dagens långbordstrend kommer som så mycket annat via USA. Redan i början av 2000-talet började krögare där att skaffa ett så kallat Community table där det serveras comfort food, husmanskost som mättar och värmer. En som tidigt anammade detta i New York är svenske kocken Marcus Samuelsson. På hans krog Red Rooster Harlem har långbordet gjort succé.

– Ett gemensamhetsbord är en magisk plattform för möten. Här kan Harlembor möta uptownfolk och turister från hela världen, berättar Marcus Samuelsson.

När restaurangen på Clarion hotel sign i Stockholm skulle göras om föll det sig naturligt att också där ha ett långbord och symboliskt nog döptes krogen också om till just American table.

–Ensamma gäster har ju alltid varit ett problem på hotell. Speciellt för kvinnor har det tagit emot att äta i baren. Därför är det så roligt med långbord. Att ge människor chans att träffa andra eller att sitta och arbeta men ändå ha folk omkring sig, säger Marcus Samuelsson.

På The Kitchen i Boulder, Colorado tar man The community table ett snäpp till. En gång i veckan går överskottet från gemensamhetsbordet till ett lokalt behjärtansvärt ändamål. Det kan vara ett skolprojekt eller en trädplantering. Dit har vi inte kommit ännu här i Sverige, men att vi svenskar nu verkar vara mogna för att umgås och mötas på ett nytt sätt är ett faktum.

– Vi var nog en av de första restaurangerna med långbord i Stockholm. Vår tanke var att skapa den där sociala trivsamheten som kan uppstå längs en bar. Vårt bord är lite högre än normala bord vilket skapar en bättre kommunikation mellan gäster och servitörer. Det blir mer jämlikt än vid ett vanligt restaurangbord där gästerna tittar upp mot den som serverar. Mer som hemma, säger Daniel Crespi restaurangchef på Pubologi.

En som gläds åt långbordstrenden är den legendariska matskribenten Inger Grimlund som länge kämpat för bord på krogen där ensamätare kan mötas.

–Äntligen. Att som matintresserad singel gå ut och äta har inte alltid varit särskilt trevligt. Man har blivit placerad i ett mörkt hörn eller närmast toaletten, blivit kallad för "pinne" och inte varit populär som gäst. Sambord, som jag kallat min idé, är bra för alla, inte minst för krogen som slipper ha tomma stolar. Speciellt bra är det för oss äldre. Jag har inte så många vänner kvar som kan följa med på krogen, säger Inger Grimlund.

Oväntade möten är alltså att vänta, inte bara över bordsgränserna utan kanske även över generationsgränserna.

Milena Bergquist

Annons
Annons
X
Annons
X

Långbordslunch på Speceriet. Vi svenskar är inte riktigt vana än utan fyller på från ytterkanterna.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER Bild 1 av 1
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X