Ett bylivGlücks människor kan inte sluta vrida sig

Foto: Daniel Ebersole / TT

I förgrunden till Nobelpristagaren Louise Glücks dikter står alltid människan; i en bar, ute på fältet eller i sängkammaren – i dag eller lika gärna för hundra år sedan.

Under strecket
Publicerad
Rámus
Foto: Rámus
Annons

Det är ljuvt så här års att komma i fas med det man har omkring sig, se vallmon slå ut medan man läser om den. Tid att släppa taget, som Louise Glück skriver i dikten ”Skymning”: 

Jag öppnar mina händer – 
jag låter alltsammans fara. 
Synlig värld, språk, 
lövprassel i natten,
doft av högt gräs, av vedbrasa. 
Jag låter det fara, sedan tänder jag ett ljus.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons