Krönika

Josefin de Gregorio Holmström:Glöm inte Lars Vilks – socialt isolerad sedan 13 år

Konstnären Lars Vilks.
Konstnären Lars Vilks. Foto: Staffan Löwstedt

Social isolering är Lars Vilks verklighet sedan 13 år – konstnären lever i vad som kan liknas vid ett slags fängelsetillvaro. Frågan är hur många som bryr sig. Ytterst handlar det om konstens villkor och vad vi är beredda att offra för den.

Under strecket
Publicerad
Annons

Julen var sig verkligen inte lik 2020. Coronapandemin förhindrade många av oss från att umgås med nära och kära på det sätt vi är vana vid, och forna tiders släktkalas kändes som ett minne blott. Själv saknade jag kusiner, morbror och moster och de livliga kusinbarnen som sockerstinna brukar ränna runt i ett hav av julklappspapper. Men där jag trots allt satt med fästman och föräldrar kunde jag inte låta bli att tänka på någon helt annan – på Lars Vilks.

Ja, Lars Vilks, konstnären som inte har begått något brott, men ändå i princip hålls fången. Sedan 2007 lever Vilks i vad som närmast kan liknas vid en fängelsetillvaro, dygnetruntbevakad av polis. Vår coronaisolering och sociala distansiering har varit hans verklighet i närmare 13 år. Historien är väl numera välbekant. 2007 ritade Lars Vilks en karikatyr, en teckning betitlad ”Profeten M som rondellhund”, och som i ett slag förändrades hans liv. Det började med omfattande internationella protester och slutade med att al-Qaida-ledaren Abu Omar al-Baghdadi satte ett pris på den svenske konstnärens huvud, vilket har lett till en rad planerade terrorattacker mot Lars Vilks. De flesta har avvärjts, men vid ett attentat i Köpenhamn 2015 dödades två människor och fem skadades.

Annons
Annons
Annons