Annons
X
Annons
X

Glöm en nationell räddning

Drömmarna om en nationell räddningsplan för att hitta svenska ägare till Volvos och Saabs personbilstillverkning kommer aldrig att bli mer än just drömmar. Verkligheten i form av enorma löpande investeringsbehov och en allt trängre personbilsmarknad kommer att stoppa planerna redan på kalkylstadiet.

Det finns en allmänt spridd önskan om att staten, ett svenskt industrikonsortium eller allmänheten i form av ett brett folkligt aktieägande ska mobiliseras för att rädda Volvo PV och Saab Automobile. Möjligen kan räddningsaktionen organiseras genom en kombination av alla tre alternativen.

Bakgrunden, som alla känner väl vid det här laget, är de nuvarande ägarnas, Fords och General Motors, prekära ekonomiska situation. General Motors hotas av en akut likviditetskris redan före nyår medan Ford anser sig ha pengar som räcker även 2009.

De tre amerikanska biltillverkarna, Chrysler, Ford och General Motors har gemensamt uppvaktat kongressen och vädjat om kontantstöd för att inte behöva begära skydd undan sina fordringsägare under konkurslagstiftningens Chapter 11.

Annons
X

Att de tre gör gemensam sak, trots att deras förutsättningar är olika, beror framför allt på att en betalningsinställelse för ett av företagen omedelbart kommer att skapa kaos och konkurser hos deras gemensamma underleverantörer, finansinstitut och på den stora eftermarknaden. Kort sagt skulle en krasch i bara en av biljättarna få närmast oöverskådliga konsekvenser.

Oavsett om de krisande bilföretagen får federala pengar eller inte ligger en försäljning av tillgångarna, som bilmärkena Saab och Volvo, nära till hands. Eventuella lån eller ägartillskott från den amerikanska staten kommer att vara villkorade så att de inte går till annat än just de verksamheter och jobb som finns i USA. Framför allt blir det inte tillåtet att täcka förluster i utländska dotterbolag, vilket skulle bli fallet när det gäller Saab och Volvo.

Så sent som i förra veckan florerade rykten om att Saab Automobile återigen skulle ha hittat en ny ägare. Ryktena dementerades, men lär återkomma.

Men om den amerikanska staten kan gå in med friska pengar i sin bilindustri, borde det väl vara möjligt för den svenska staten att ta över Saab Automobile eller Volvo PV, eller möjligen båda två? Situationen i Sverige liknar på många sätt den amerikanska i och med att båda biltillverkarna betyder så mycket för sysselsättningen i Sverige och kanske ännu mer för kompetensutvecklingen i industrin och för forskning och utbildning.

Ett problem i sammanhanget är att det kunnande som en gång fanns i Sverige när det gäller den tekniska utvecklingen av plattformar för kommande generationers bilar inte längre finns kvar sedan Ford och GM tog över ägandet av Saab och Volvo. De båda moderkoncernerna har centraliserat viktig forskning och utveckling till utvecklingsenheter utanför Sverige. I Sverige finns några av dessa enheter, kompetenscentra, men det räcker inte för att utveckla en ny bilmodell eller drivlina med motor och kraftöverföring.

Den sittande alliansregeringen har lovat ökade anslag till forskning och utbildning som rör fordonsteknik. Mycket mer kan regeringen inte lova med tanke på EU:s nuvarande regelverk. Flera andra europeiska länder, bland andra Frankrike och Tyskland har dock lovat stöd till sina respektive biltillverkare ifall lågkonjunkturen och bilförsäljningen fortsätter nedåt, och om så sker är det fritt fram för den svenska regeringen att också ge andra former av stöd till Saab och Volvo.

Staten är annars en erkänt dålig industrialist, vilket har bevisats gång på gång, inte minst bör man i Västsverige komma ihåg hur det gick för varvsindustrin. Ett statligt ingripande som endast syftar till att bevara sysselsättningen riskerar att sluta i en överproduktion av personbilar som inte går att sälja, ungefär som hände med de supertankers byggda vid svenska varv och som i åratal låg och rostade ­ i Bohusläns fjordar.

Under flera års tid har det inom delar av det svenska näringslivet funnits planer på att bilda ett konsortium som skulle köpa loss Saab Automobile och Volvo Personvagnar från GM och Ford för att rädda företagen kvar i Sverige. Även om priset för bolagen sannolikt har sjunkit i takt med att förlusterna har stigit har planerna aldrig kommit längre än till avecen efter styrelsemiddagarna. Skälet är enkelt: brist på pengar.

Dels finns det i dagens kärva kreditmarknad knappast tillräckligt med kapital för att bekosta utköpen, dels finns det inte tillräckligt med kapital i Sverige för att finansiera de löpande kostnaderna för produktutvecklingen vilket krävs om man ska kunna hävda sig i konkurrensen. Varje ny modell kostar 5–6 miljarder kronor i utvecklingskostnader årligen och löpande.

Även om man utgår från att ett fristående Volvo PV eller Saab Automobile samarbetar med underleverantörer och andra konkurrerande tillverkare vid utvecklingen av nya bilmodeller och därmed kan fördela kostnaderna, krävs stora tillverkningsserier för att bära kostnaderna.

Och där slutar ofta diskussionerna om en nationell lösning för Saab och Volvo. Trots att båda märkena är små i jämförelse med sina konkurrenter lyckas man inte sälja alla bilar som produceras och därmed blir tillverkningen olönsam. Det hjälps inte att Volvo och Saab, åtminstone enligt egen utsago, gör väldigt bra bilar. Så länge inte tillräckligt många vill köpa bilarna kommer företagen att förbli olönsamma, oavsett vem som äger dem.

Annons
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X