Annons

Globalt vägskäl

Kriget är över. I FN:s säkerhetsråd råder ett bräckligt samförstånd om den fortsatta rollfördelningen i Irak och nu tonas meningsskiljaktigheterna ned. Men varför reagerade den europeiska opinionen så starkt mot Irakkriget innan det inletts? Statsvetaren Marie Demker tycker sig se ett bakomliggande mönster i den tilltagande polariseringen mellan opinionen i Europa och USA.

Under strecket
Publicerad

Hur kan det komma sig att hundratusentals vanliga européer demonstrerat på gatorna i protest mot beslutet att förgöra en diktatur av sällsynt blodiga mått? Demonstranterna kom dessutom från ovanligt spridda samhällsgrupper och demonstrationer skedde både i länder som stödde och som motverkade de amerikanska önskemålen att intervenera. Om vi verkligen vill försöka förstå opinionens reaktioner bör vi borra lite djupare i de tolkningar och föreställningar om världen som kolliderat med varandra i samband med kriget i Irak. Vad var det som drev ut människor på gatorna i Europa? Genom att bena upp frågan i två delar kan vi fokusera dels på USA:s vilja att genomdriva sina planer på ett krig oavsett reaktionerna, dels på det faktum att de anförda motiven för kriget hade så liten resonans bland vanliga européer. Den utrikespolitiska opinionen struktureras ofta analytiskt utefter tre dimensioner: önskvärdheten av militärt våld, önskvärdheten av den egna statens inblandning i en internationell konflikt samt önskvärdheten av globalt samarbete. Dessa tre dimensioner springer fram ur värnet om tre grundläggande nationella värden, nämligen säkerhet, välfärd och bibehållen samhällsgemenskap. Opinionens uppfattning om hur militärt våld, inblandning och samarbete bäst skall blandas för att främja de grundläggande värdena formerar ståndpunkterna i till exempel Irakkrisen. Irakkriget hade en förmåga att sammansmälta de tre dimensionerna. Konflikten kom att handla om tre saker: militär intervention i sig, internationell inblandning i en konflikt utan klart folkrättsligt stöd samt stödet för det globala samarbetet i FN. Såväl antimilitarism, en önskan om att inte intervenera utan att vara direkt angripen, som ett folkligt stöd för det globala samarbetet i form av FN enade de många olika kategorier människor som demonstrerade emot angreppet på Irak. I det som med en nästan utsliten term kallats ”globalisering” framstår individualisering och destabilisering som de avgörande och mest framträdande utvecklingstrenderna. Individualiseringen tar sig uttryck i politiken genom ökad betoning av personliga upplevelser och fokus på det partikulära snarare än på det universella. Destabiliseringen tar sig uttryck i en förändrad betydelse för det nationella territoriet och en nedmontering av traditionella politiska regelsystem och strukturer.

Annons

Förklaringen till det massiva opinionstrycket mot ett krig i Irak - och mot den amerikanska tolkningen av hotet från Irak - kan till stor del sökas i dessa två trender. Individualiseringen har drivit fram bilden av ett envig mellan två män (Bush och Hussein) liksom en krigssituation där skammen koncentreras till enskilda individer snarare än till en analys av de strukturella förutsättningarna för demokrati i Irak. Destabiliseringen har drivit fram en strid om folkrätten, en strid där en part ifrågasätter den nationella suveräniteten och - främjad av individualiseringen - vill sätta mänskliga rättigheter främst. I den striden har europeiska medborgare i allmänhet varit kritiska till en förändrad folkrätt medan många politiker varit mer förstående. Destabiliseringen har också möjliggjort en snabb och stark mobilisering av den europeiska opinionen genom att ena medborgare från olika politiska läger i en proteströrelse som inte behöver få organisatoriska konsekvenser. En uppdykande utrikespolitisk konfliktlinje mellan folket och eliterna kan dock anas i till exempel Sverige, Storbritannien och Spanien. Försvaret för folkrätten uppfattas då som ett värnande av mänskliga rättigheter genom den rådande globala ordningen, i ljuset av hoten från de öppna tolkningar som i allmänhet ger fritt spelrum för mäktiga militära intressen och enskilda stormakter.

Annons
Annons
Annons