X
Annons
X

Lars Magnusson: Globaliseringen kräver en rättvis prövning

Berika er, mina herrar! Så lär "borgarkungen" Ludvig Filip efter sin revolution/statskupp år 1830 ha uppmanat Frankrikes finansbaroner och spekulanter som alla bidragit till restaurationens fall. Att revolutioner och statskupper, liksom krig, katastrofer och ekonomiska chocker, leder till rofferi och en omfattande omfördelning av inkomster är ingenting nytt. Bara under det föregående seklet går det till exempel att peka på hur första världskriget födde en ny social typ kallad "gulaschbaronen"; sammanbrottet för den tyska ekonomin under 20-talet som förmodligen var den viktigaste enskilda faktorn bakom Adolf Hitlers makttillträde; den kombination av makro-ekonomisk kollaps och stigande oljepriser som under 70-talet skapade finansvalpen och inflationsjobbaren eller för den delen murens fall 1989 som lade grunden till oligarkernas 90-tal i Ryssland. I alla tider har sådana som vissa kallar spekulanter och andra entreprenörer hållit sig framme för att dra nytta av den oreda som katastrofer och chocker för med sig. Att detta förvisso inte alltid är ett uppbyggligt fenomen behöver det inte råda något tvivel om.

Naomi Klein är en bästsäljande författare och journalist på vänsterkanten som i boken "No Logo" (2000) gisslade globaliseringen och de multinationella företagen. I den nya Chockdoktrinen. Katastrofkapitalismens genombrott (övers: Henrik Gundenäs och Stefan Lindgren, Ordfront, 664 s) tar hon ett mera djuplodande grepp. Hon beskriver de tre senaste decennierna som "katastrofkapitalismens genombrott", en "utplåning och omstöpning av världen". Det som banar vägen för denna nya kapitalism är chocker och katastrofer som i allt väsentligt – utom möjligtvis rena miljö­katastrofer – är medvetet framskapade av onda krafter. Starka chocker som naturkatastrofer, statskupper eller murens och Sovjetsystemets fall gör människor hjälplösa och desorienterade. I detta tillstånd kan de lätt manipuleras och gå med på det mesta. De befinner sig i en chockverkan som påminner om en patient som utsatts för elchocker eller tortyr. Inledningsvis beskriver därför Klein hur elchocker började användas i USA under 1940-talet som en psykiatrisk metod för att bota mentalsjuka. Tanken var att chocken skulle "skaka om" individen, göra hennes psyke till en tabula rasa som sedan skulle kunna ges nytt och friskt innehåll. Psykiatrin har förstås sedan länge övergivit denna behandlingsform för att den är allt för brutal och samtidigt förhållandevis verkningslös. Längre fram i boken beskriver Klein med samma syfte de metoder som under senare år använts i Irak och på Guantanama-basen för att bryta ned, förödmjuka och desorientera personer som (utan rättslig prövning) betecknats som terrorister. Genom att beskriva sådana vidrigheter har hon berett marken för den vidare analysen om chockkapitalismen. Hon har lockat in läsaren, ja desorienterat henne, till att svälja resten.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X