Annons
X
Annons
X

”Globaliseringen en enorm kraft för mänskligheten”

Under globaliseringsepoken har fattiga länder ­äntligen gjort de största framstegen. Då gnäller vi i västvärlden, för när fattiga länder tjänar drar många slutsatsen att det är rika länder som förlorar. Men ekonomin är inte ett nollsummespel, skriver ­debattören Johan Norberg.

Johan Norberg

Johan Norberg

DEBATT | GLOBALISERING

Aldrig förr i den mänskliga historien har så många fått det så mycket bättre så snabbt. 

Efter nationalismens återkomst på den politiska scenen talar många om slutet på globaliseringen. Den epok då vi vande oss att människor, handel och kapital rör sig allt smidigare över gränserna, ­ungefär mellan den 9 november 1989, då Berlin­muren föll, och den 9 november 2016, då ­Donald Trump valdes till amerikansk president på löften om nya murar och handelskrig.

Det är hög tid att undersöka vad globaliseringen har inneburit för mänskligheten. Vad är det för värden som nu står på spel? I en ny rapport från Entreprenörskapsforum dokumenterar jag hur den mänskliga levnadsstandarden har utvecklats sedan 1990. Den sammantagna bilden är omvälvande. Aldrig förr har människan upplevt så stora sociala och ekonomiska förbättringar, främst i världens låg- och medelinkomstländer.

Annons
X

Andelen som lever i extrem fattigdom minskade från 37 procent av världsbefolkningen till knappt 10 procent. Trots att världens befolkning ökade med mer än 2 miljarder över perioden minskade antalet fattiga med 1,25 miljarder. Under samma tid har ­andelen kroniskt undernärda minskat med mer än 40 procent och barnadödligheten och analfabetismen har halverats. Trots lokala bakslag har den ­politiska och ekonomiska friheten ökat och krigen har blivit färre och mindre blodiga.

Globaliseringen har gjort det lättare än någonsin för länder att utnyttja den kunskap och teknik som utvecklats på andra håll. Processen har drivits av de länder som har liberaliserat sina ekonomier och öppnat sig för omvärlden. Det gäller giganter som Kina och Indien, men globaliserade länder på alla kontinenter har också fördubblat BNP per capita och radikalt förbättrat levnadsstandarden under denna tid, till exempel Peru och Chile i Latin­amerika, Uganda och Rwanda i Afrika och Vietnam och Bangladesh i Asien.

Aldrig förr i den mänskliga historien har så många fått det så mycket bättre så snabbt. När industrialiseringen började slå igenom i början av 1800-talet omfattade den runt 200 miljoner männi­skor som fördubblade sin genomsnittliga inkomst på ungefär 50 år. Alldeles nyss gjorde dessa länder detsamma med ungefär två miljarder människor på bara tio år. Tio gånger fler människor på blott en femtedel av tiden.

Mätt på detta vis är globaliseringen 50 gånger större än den industriella revolutionen. Globaliseringsepoken är därmed den största bekräftelse vi någonsin fått på den ekonomiska liberalismens och frihandelns förtjänster, precis under den tid då dessa principer förkastas av allt fler.

Det beror på att många i västvärlden upplever sig som förlorare. Föreställningen om att ekonomin är ett nollsummespel, där den enas vinst måste vara den andras förlust, är fortfarande vanlig. Fattiga länder har äntligen gjort de största framstegen. Då gnäller vi i västvärlden, för när fattiga länder tjänar drar många slutsatsen att det är rika länder som förlorar.

Finanskrisens eftersläpning ger förstås näring till detta missnöje liksom de många relativa för­lorare som finns i sektorer som har automatiserats eller konkurrerats ut.

Men vi kan inte bara se till vad vi får i plånboken, vi måste också titta på vår köpkraft. Innovativ teknik och skärpt konkurrens har skapat nya sätt att tillfredsställa våra behov och drivit ned priserna. Inter­nationell handel har ökat mediansvenskens köpkraft med mer än 40 procent.

De senaste decennierna har våra liv förvandlats av snabb innovation, allt från behandling av hjärt- och kärlsjukdomar till internet.

Världen är inte ett nollsummespel. Det finns ett värde för oss att fler människor får utbildning, får tillgång till den bästa kunskapen och kan arbeta för att använda den till att producera mer välstånd. Det gör att fler ögon riktas mot alla våra samhälls­problem och fler hjärnor kan tänka ut nya affärsmodeller, tjänster och tekniska lösningar på allt från att bota sjukdomar till att förse oss med billig grön energi.

Det är svårt att uppfinna en mobiltelefon eller ett mässlingsvaccin, men när detta väl finns är det lätt att ta i bruk på andra platser så länge världen tillåts vara öppen.

Det här är en läxa för oss i Europa och Nordamerika där starka krafter vill kasta globalisering och frihandel överbord. Den frihandel som ger folket välstånd är impopulär i nästan alla länder. Ett skäl är att den ställer krav på omställning. Ökad specialisering och konkurrens kan innebära förluster i form av företagsnedläggningar och förlorade jobb. Dessa syns och får medial uppmärksamhet. Vinsterna där­emot sprids i hela samhället under längre tid, i form av nya företag och arbetstillfällen, högre produktivitet samt bättre och billigare produkter. Det är svårare att notera detta och att knyta just till frihandeln.

För liberalt sinnade är det naturligt att låta fler få del av globaliseringens vinster genom nya marknader och arbeten, till exempel genom nya frihandelsavtal och att färre barriärer för ny teknik och innovativa affärs­modeller. Problemet är att populister till både höger och vänster har fått kraft av det relativa utanförskapet och ser som sin livsuppgift att blockera sådana reformer.

För att än fler ska bli del av en utveckling som sammantaget kan vara den bästa mänskligheten har varit med om krävs dock synnerligen innova­tiva politiska lösningar, bland annat vad gäller utbildning, arbetsmarknad och skatter.

Världen är nu så öppen att det inte blir slut på innovationer och välståndsbygge bara för att vi stänger oss inne och slutar med det i den rika världen. Tvärtom kommer arbetet att fortgå på de ­andra kontinenterna. Skillnaden är att det är de som drar nytta av de nya affärsmodellerna och teknologierna, inte vi.

Johan Norberg

författare och debattör

Annons

Johan Norberg

Bild 1 av 2

Globaliseringsepoken är den största bekräftelsen på den ekonomiska libera­lismens och frihandelns förtjänster. Samtidigt förkastas dessa principer av allt fler, såsom Donald Trump, skriver Johan Norberg.

Foto: Gerry Broome/AP Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X