Annons

Global biennal med revanschlusta

”The portrait of Sakip Sabanci”, 9,216 LCD-skärmar i en installation av den turkiska konstnären Kutlug Ataman.
”The portrait of Sakip Sabanci”, 9,216 LCD-skärmar i en installation av den turkiska konstnären Kutlug Ataman. Foto: DOMENICO STINELLIS

”All världens framtider” är titeln på årets Venedigbiennal. Det är en utställning, som gör anspråk på att tackla vår tids stora problem. Det är lyckat, men ibland väl mycket moralkaka.

Under strecket
Publicerad

På väggen blinkar orden ”Life, death, love, hate…” i neon. Knivarna är algeriskfödde Adel Abdessemeds ”Nympheas”, vattenliljor alltså. Orden är biennalveteranen Bruce Naumans neonverk från 1980-talet.

Foto: JOHN ALEX MAGUIRE/REX

Ibrahim Mahama från Accra har låtit hänga säckväv utmed väggen på en utomhuskorridor, Troncone kallad.

Foto: DOMENICO STINELLIS

Untitled Trumpet av Katherina Grosse, del av utställningen i Arsenale.

Foto: JOHN ALEX MAGUIRE/REX

Eftermiddagssolen ligger lågt över lagunen. Släpljuset gör den vernissageklädda publiken som spatserar utmed kajen extra vacker och proseccon glittrar i platsmuggarna. Då ligger frestelsen nära att likna årets Venedigbiennal - en mycket seriös tillställning med moralisk udd – vid världens största konstmässa.

Inne i den centrala utställningen högläser aktörer i dagliga sessioner från biennalens invigning 9 maj till dess slut 22 november ur Karl Marx centralverk ”Das Kapital” i en för ändamålet specialbyggd arena. Läsningarna regisseras av konstnären Isaac Julien, som också filmat sig själv i dialog med marxisten David Harvey. Samtalet handlar om produktionsvillkor, mervärde och utsugning medan de välklädda massorna utanför flockas mot färjor och taxibåtar till invigningsevent med högtidstal och fat med små friterade risbollar i något av stadens många palats.

Annons
Annons
Annons