X
Annons
X
Recension

Smurfarna. Den försvunna byn Glitter och girlpower döljer inte bristen på fantasi

Hjärndött soundtrack och noll tilltro till publiken. Ingen ska behöva se ”Smurfarna: Den försvunna byn”, skriver Jon Asp.

Foto: Sony Pictures Animation

Smurfar mönstrade i full animation borde ha potential för viss charm, men redan prologen sker i ett hysteriskt tempo som släcker alla förhoppningar. Ett gäng smurfar presenteras med tillhörande egenskaper: Klunssmurfen (klumpig), Muskelsmurfen (egenkär), Glasögonsmurfen (nördig) samt flera andra typer som är precis vad de utges för att vara. I farten tycks det som förgjort att faktiskt uppskatta en eventuell lustighet eller bara landa för en sekund i en fint tecknad bild.

”Jag känner mig helt smurfifierad”, yttrar en smurf tidigt. Det blir inte bättre, även om den smarta Smurfan, blond och vän, sprider visst lugn. Hon är den som ska visa vägen till en kvinnlig falang på smurfdungen. Men girlpower ensamt gör ingen film.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X