Recension

Philip GlassGlass bjuder på stor dramatik

Under strecket
Publicerad
Annons

Under loppet av ett halvår har Sverige fått besök av den amerikanska minimalismens tre stora affischnamn Terry Riley, Steve Reich och Philip Glass. Att kalla de idag åldrade tonsättarna för renodlade minimalister är dock att sätta en lite för snäv ram runt dem. Det gäller kanske särskilt den 74-åriga newyorkaren Philip Glass som sedan länge bäddat in sina repetitiva slingor i ett närmast högromantiskt, klassiskt tonspråk som varken väjer för det pompösa eller det överdramatiska.

Redan från början, när Glass själv framför några kortare pianostycken, är dramatiken så stor att filmiska bilder av drivande skyar och vindpinade hedar målas upp för den inre blicken. Ornamenterade slingor i mellanregistret, de som är så typiska för Glass, kompletteras med ödesmättade markeringar i basen, även de typiska för honom.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons