Annons
X
Annons
X

Glansdagar för koppar

Efter många år i skymundan tycks kopparföremål göra en försiktig comeback. Något som gillas inte minst av Sveriges enda kopparslagarmästare Michaela Ivarsdotter.

Foto: Lars Collin

Kaffekannor, kastruller, kakformar. Att gå in hos Möbel-Hansson, som funnits här ett stenkast från Storkyrkan i Gamla stan sedan 1938, är som att känna sig som en elefant i en porslinsbutik. Fast här stavas föremålen koppar, och de hänger, står och ligger från golv till tak i butiken på Storkyrkobrinken. Ägaren och kopparforskaren Eva Hansson är helt förlorad i detta varmt guldröda grundämne.

– Efter att koppar slutade användas som handelsvara blev materialet förvisat till köket. Ända fram till 1970-talet fanns koppar i var mans ägo. Jag minns hur svårt vi hade att hålla vår kopparhörna, som nu är helt fullproppad, berättar Eva Hansson.

Höjdpunkten i hemmen var under slutet av 1800-talet, innan uppstickare som emalj, aluminium och inte minst rostfritt tog över i köken.

Annons
X

– I dag är det bara riktigt duktiga kockar som vill ha koppar. Men matlagningen går mycket fortare. Själv bakar jag bröd i kopparform.

**Under 1980-talet **dränktes marknaden av importerade, nyproducerade kopparföremål i gammal stil, och intresset från initierade köpare försvann. Men nu märker Eva Hansson hur en ny generation köpare börjar hitta hit:

– Inredare och designers använder mycket koppar, och unga kunder frågar efter specifika föremål som de vill ha i sin inredning. Men det är inte samma samlande som förr då man skulle ha tio kaffepannor ovanför köksskåpen. Vi är mycket mer minimalistiska i dag.

Eva Hansson har också medverkat i boken ”Kopparslagaren”, skriven av Michaela Ivarsdotter. Denna 60-åriga småländska är den senaste, men förhoppningsvis inte sista, svenska kopparslagarmästaren. Ivarsdotter är fjärde generationen i sitt yrke – ett familjearv som sträcker sig tillbaka till 1837.

– Det har egentligen varit ett utdöende yrke länge. Nu är det slut, sa min farfar redan 1931 när de åkte runt på landsbygdsmarknader. Men min pappa var väldigt konstnärlig av sig så han jobbade som konsthantverkare för framför allt kyrkor, säger Michaela Ivarsdotter som fortsatt i samma anda och i dag är lika mycket metallkonstnär som kopparslagare.

Redan från början fascinerades hon av hur man med hjälp av hammare och städ kan driva materialet i ett stycke, utan skarvar och nitar.

– Jag jobbar ju inte med husgeråd som grytor och kittlar, utan använder mina tekniska kunskaper till att göra egna föremål och utsmyckningar. Koppar är väldigt formbar och elastisk om man behandlar den rätt.

**Förra året **öppnade hon ett kopparslagarmuseum i sin verkstad i Karlskrona:

– Utställningen är en bild av hur ett yrke har förändrats i min familj – från tidigt 1800-tal till i dag.

Annons
Annons
X

Glansdagar för koppar

Foto: Lars Collin
Annons
X
Annons
X