Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Paulina Neuding: Gläds med de kristna i juletid

På tisdag börjar Hanukkah, en från början ganska perifer judisk högtid som för varje år tycks bli mer lik julen. Barnen får presenter. Allt fler familjer tar hem och pyntar en Hanukkahbuske med ljus och glittriga Davidsstjärnor. En symbol för livets träd och den brinnande busken enligt förespråkarna, men likväl förvillande lik en julgran.

Hanukkahbusken har ingen djupare förankring i religion och traditioner, och för många har den därför blivit en symbol för minoritetens oförmåga att slå vakt om sina egna traditioner i mötet med majoritetskulturen. Traditionella judar undviker den, och boken
There’s no such thing as a Chanukah bush har blivit en populär present till de allra minsta.

Bland västvärldens judar har det generella problemet blivit känt som decemberdilemmat: Hur slår man vakt om sin särart samtidigt som samhället går in i en religiös högtid som slår emot en så fort man slår på teven eller går utanför dörren? Skyddar man sig och sina barn från att ryckas med? Eller anpassar man sig så mycket man kan utan att göra våld på sig själv och sin egen tro?

Annons
X

Varje trosinriktning och varje religiös auktoritet ger sitt eget svar på de frågorna, men påfallande ofta kokar råden ner till detta: Slå vakt om din egen tro, men öppna ögonen för allt det fina som sker kring jul. Och gläds med de kristna.

I svensk debatt har decemberdilemmat hittills framför allt handlat om skolornas julavslutningar, och enstaka rektorers beslut att inte längre hålla dem i kyrkan. KD har som enda parti reagerat med krav på ändring av skollagen, trots att det redan nu är tillåtet för skolor att fira avslutningar i kyrkan. I vanliga ickekonfessionella skolor får det inte förekomma bön eller trosbekännelse, men det brukar heller inte ingå i jul- och sommaravslutningar.

Men detta är en debatt som till stor del handlar om känslor, och om extrempositioner. Runt om på nätet hörs arga röster om en hotad svensk tradition, och att majoritetskulturen fått vika ner sig i mötet med minoriteter. Å andra sidan hörs också de som utan vidare förutsätter att människor som inte är kristna inte vill eller kan sätta sin fot i kyrkan vid högtidliga tillfällen.

Själv har jag tillbringat några av mitt livs viktigaste och vackraste stunder i kyrkan, trots att jag är judinna. Först skolavslutningar och Luciakonserter, senare vänners bröllop och begravningar.

Under alla de gånger jag varit i kyrkan har jag aldrig upplevt andras tro som påträngande. Jag har aldrig blivit ifrågasatt som ickekristen. Aldrig varit med om något missionerande, inga krav på att delta i trosbekännelse och Fader Vår. Om man vill går det utmärkt att komma till kyrkan som gäst, uppskatta det vackra och glädjas med dem som är troende kristna.

Naturligtvis finns det judar, muslimer och ateister som inte vill besöka kyrkan, och som inte vill att deras barns skolavslutningar ska ha en kristen inramning. Men glöm inte oss andra.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X