Annons
Recension

Världen enligt Runeberg. En biografisk och idéhistorisk studieGissningar om Runeberg som tänkare

Johan Wredes bok om vad Fänrik Ståls skapare ”egentligen” tänkte är problematisk, bland annat för att det är ont om källmaterial utöver de litterära verken. För god behållning behöver läsaren ha kunskaper om Runeberg och om Finlands historia, skriver Michel Ekman.

Under strecket
Publicerad

Finlands nationalskald, den också i Sverige på sin tid omåttligt populäre Johan Ludvig Runeberg (1804-1877), var en skollärare på landsorten som tyckte om att meta abborre och skjuta räv. Han ogillade publika framträdanden och verkar inte, vad man vet, att ha tänkt många originella tankar under sin levnad. Däremot hade han en enastående hand med verserna och visste hur han skulle röra sin publik till tårar.
Tiden han levde i var märklig: under 1800-talets förra hälft satte arbetet med att skapa den finska nationen i gång på allvar och finskan gjordes häpnadsväckande snabbt till ett bildningsspråk.
I detta projekt, som tills vidare drevs på svenska, deltog Runeberg genom sitt författarskap, tillsammans med nära vänner som den hegelianske filosofen J V Snellman och det finska nationaleposet ”Kalevalas” skapare Elias Lönnrot.
I Runebergs gestalt förenas många motsatser. Kommen ur utfattiga, deklasserade förhållanden vakade han som en hök på alla möjligheter att komma sig upp i världen, trots sin vantrivsel i offentligheten. Hans poetiska talang gav honom möjligheter, och väckte också intresse hos olika krafter i hans omgivning som ville styra den till nytta för sig själva. Både den nationella väckelsen, lojaliteten mot den ryske kejsaren och skandinavismen kunde ha bruk för hans penna.

Själv hade Runeberg i sin ungdom ett genuint intresse för den fattiga finska inlandsbefolkningen, grundlagt under ett par mycket betydelsefulla år som informator i Saarijärvi i Insjöfinland. På äldre dagar verkar han mest att ha intresserat sig för sin egen litterära karriär.
Runebergs betydelse som författare har på gott och ont kommit att kopplas samman med det finska nationella projektet. Allt efter som konjunkturerna under trycket av förryskningshot, finsknationell extremism, krig och efterkrigsdiplomati har skiftat, har synen på och intresset för hans diktning kraftigt varierat. Ofta har det varit ett instrumentellt intresse där de konstnärliga kvaliteterna har hamnat i bakgrunden.
I dag är det få som bryr sig om författaren Runeberg, och alla de jippon som arrangerades under 200-årsjubiléet i fjol verkar inte ha gett honom en enda ny läsare.

Annons
Annons
Annons