Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Blybröllop Giftigt om ett dödsdömt äktenskap

Förledande lättsamt, men med en desperat underton, skriver Sara Paborn om en självutplånande bibliotekarie och hennes blysänke till make. Honom går det helt enkelt inte längre att leva med.

Sara Paborn (född 1972) har tidigare arbetat som copywriter. Hon har skapat appen Poesi på G där välkända personer läser ur hennes diktsamling ”Vilken tur att vi träffades innan vi dog” (2014, Orosdi Back).
Sara Paborn (född 1972) har tidigare arbetat som copywriter. Hon har skapat appen Poesi på G där välkända personer läser ur hennes diktsamling ”Vilken tur att vi träffades innan vi dog” (2014, Orosdi Back). Foto: Samuel Unéus/Brombergs
Bokvåren 2017

Blybröllop

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Brombergs
ISBN
9789173378512

231 sidor

Vartenda år i äktenskapet har fått ett eget namn. Efter tjugotre år firas hampabröllop, vilket möjligen innebär en omprövning av stimulantiavanorna. Sex år senare kommer det träsmak i äktenskapet, plywoodbröllop. När äktenskapet har varat i fyrtiosex år firas blybröllop.

Blybröllop är också titeln på en ny roman av Sara Paborn. Bokens huvudpersoner Irene och Horst har varit gifta i trettionio år, när Irene genomför sitt eget blybröllop. Sara Paborn beskriver hur hon gradvis tar livet av Horst genom att krydda allt som skall smaka sött med blysocker, ett giftigt ämne som Irene själv framställt i köket.

Visst luktar det, inte minst av ättika, men med fönster på vid gavel och en make som sällan går in i köket kan Irene genomföra sina planer i det hjälpligt fördolda. Det här är ingen spoiler, allt står klart på romanens första sidor, liksom att Irene kommer undan.

Annons
X

Sara Paborn låter sin kvinnliga huvudperson föra pennan. Genom henne får vi se makens tyranni. Det är dock inget tyranni av kejserliga dimensioner, utan mer av ett vardagens stilla tyranni där makens gradvist framflyttade positioner sker på bekostnad av Irenes drömmar och önskningar. Horst har ett ”auditivt rum” på vinden. Hans stereoanläggning har kostat svindlande summor, svindlande åtminstone i ögonen på Irene som får försaka utrymmet för sina böcker och sin möjlighet till läsande i lugn och ro.

Och naturligtvis slås hennes dröm om ett växthus sönder, när Horst använder de pengar som öronmärkts för ändamålet till en sittgräsklippare. Den var ju så billig, sade han. Att gräsmattan inte är jättestor eller att han inte visat något nämnvärt intresse för den tidigare är en annan sak.

Bilden av det äktenskapliga tyranniet förstärks av att Horst behandlar makan och hennes arbete som bibliotekarie enligt härskarteknikens gängse manual. Hon förminskas och förlöjligas. Horst objektiverar henne med brutala utsagor om hennes utseende och kastar hennes böcker utan att fråga om lov; ”undanhållande av information” brukar den tekniken kallas.

Fast i någon mening står Irene för en kejserlig dimension. Hon slukar böcker om förgiftningsmetoder, och i en av dem får hon veta att romerska kejsare gärna använde blysocker för att ta död på sina motståndare. Var och en sin egen Nero? Inte riktigt, men ändå.

Sara Paborn skriver med oavbrutet gott humör. Som i sina föregående romaner har hon en förledande lättsam ton. På ytan skriver hon en nöjsam grotesk där vi vaggas in i en icke så from förhoppning om att Irene ska lyckas genomföra sin plan. Trots allt är Horst ett rötägg, och invändningen att det vore både enklare och humanare med skilsmässa avfärdas av berättaren.

Men det vore orättvist och alltför enkelt att fastna i en sådan läsning. Under den motståndsfria diktionen öppnas andra skikt. Irene berättar om sitt sorgliga äktenskap och sin odåga till make i drastiska ordalag. Hennes kontroll över språket kunde antyda kontroll även över den egna situationen, men under ytan ser vi något annat.

Där kontroll och någon form av lycka när planen sätts i verket är de intryck som skapas av det utsagda, är desperationen den känsla som formas i det outsagda i Sara Paborns text.

Visserligen tar Irene makten över sitt liv, men hennes drastiska metoder speglar en desperation som uppstår när alla gränser överträtts, när en människa helt suddats ut och berövats både identitet och integritet.

Irenes belägenhet påminner om den yngre systern i Sara Paborns förra bok, ”En eller annan väg”. Hon har stått i skuggan av sin äldre syster, men förlåten rämnar och nya skikt i hennes personlighet träder fram. På ett liknande sätt förändras Irene. Kanske är det främst i det nyansrika spelet mellan det dråpliga uttrycket och den underliggande känslan som vi hör Sara Paborns personliga röst.

Annons

Sara Paborn (född 1972) har tidigare arbetat som copywriter. Hon har skapat appen Poesi på G där välkända personer läser ur hennes diktsamling ”Vilken tur att vi träffades innan vi dog” (2014, Orosdi Back).

Foto: Samuel Unéus/Brombergs Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X