Annons

Anders Bergman:Gesällens mödosamma väg till mästerskap

Till vänster en litografi med en bokbindarlärling från England av Thomas Heath Robinson. Till höger en fransk illustration av en bokbindare.
Till vänster en litografi med en bokbindarlärling från England av Thomas Heath Robinson. Till höger en fransk illustration av en bokbindare.

Utan strumpor och endast iklädd tunn arbetsblus är det svårt för Pål Johan Öberg att få jobb. Men han fortsätter sin gesällvandring till fots genom Europa, på vägar där vargar, rövare och svält hotar. 17 år gammal når han gesällskap som bokbindare, och som mästare ska han en dag skriva ner sina minnen.

Under strecket
Publicerad

Genom landet och genom århundradena har de vandrat, inte sällan barfota. Avtrycken som dessa fötter efterlämnat är inte tydliga för envar. Skrågesällerna, som det här ska handla om, försvann för så länge sedan att ingen längre kan berätta hur det var att som ung, fattig och, på sina sätt, fri få vandra från stad till stad i en flera års ständig jakt efter yrkeserfarenhet (och måhända livserfarenhet). När de väl dyker upp är det oftast i skönlitteraturen – hos Fogelström, Strindberg, Onkel Adam – och då schablonartat törstiga och trotsiga, farliga och främmande. Hur gesällerna själva uppfattade sig är inte lätt att veta; de utmärktes knappast för sin litterära fallenhet, så memoarerna är få – dock med några viktiga undantag.

Pärlan bland gesällmemoarerna är en liten skrift från 1879 som mycket väl kan vara den märkvärdigaste svenska memoar du aldrig hört talas om, en raritet i antikvariaten. Titelsidan lovar stort. Där står: ”Minnen från gesällåren under skråtiden”. Undertiteln gör en ännu mer nyfiken: ”Resa till fots” – ett påstående som blir desto mer iögonenfallande när meningen fortsätter: ”genom en del af Sverige, Danmark, Tyskland, Ungern och Kroatien åren 1832–41”. Här tappar man hakan: var det verkligen möjligt med så vidlyftiga resor? Den är längre än vad flera moderna människor har tagit sig med bil! Men än finns några ess i rockärmen på sidan. Fortsättningen lyder ”I versform” – ja, makalöst nog, det är sant: hela memoaren är på rim – ”av en arbetare”. Just så: i förordet erkänner han att ”undertecknad aldrig fått studerat fast en grufliv håg låg dertill i ungdomen, men de som det ålogo voro för fattiga att dertill bidraga”. 

Annons
Annons
Annons