Annons

Gerillan som gömdes bakom dyra ord

Att gerillarörelsen under kriget i Finland 1808 så gott som saknas i ”Fänrik Ståls Sägner” innebar inte att Runeberg saknade kunskap om den eller ogillade den. Tvärtom var han fascinerad av partisan­kriget och dess hjältar.

Under strecket
Publicerad

Vi firar 200-årsminnet av ­kriget 1808–09, vars efter­mäle på gott och ont färgats av Johan Ludvig Runebergs diktcykel ”Fänrik Ståls ­sägner”. Dikterna domineras av militära motiv och det saknas till exempel nästan helt referenser till det omfattande passiva och aktiva motstånd som civil­befolkningen i Finland utvecklade under kriget. Ett undantag är dikten ”Lands­hövdingen” som hyllar en statstjänstemans fasthållande vid den gällande lagen under en militär ockupation. Det omfattande folkliga gerillakrig som förekom på Åland, i Österbotten, Tavastland och Norra Karelen, skymtar bara som hastigast i bakgrunden till ”Molnets broder” och ”Torpflickan”. Detta civilmotstånd bidrog dock till att tsar Alexander I förband sig att i det erövrade Finland behålla lagarna från svenska tiden, i synnerhet att inte införa den av ­befolkningen fruktade livegenskapen.

Det är lätt att tro att Runeberg var ointres­serad av eller till och med kritisk emot böndernas irreguljära krigföring 1808. En noggrann genomgång av hans produktion visar emellertid att diktaren tvärtom var ytterst fascinerad av gerillakrig i allmänhet och att det var historier om just finländska ”hemmafrontens” civilmotstånd som först inspirerade hans krigsdikter.

Annons
Annons
Annons