Annons

Anders Melldén:Genvägarna till det ärliga, billiga vinet

Publicerad

Först och främst, vad är ett billigt vin? För en vinnörd kan det vara att hitta ett tiotusenkronorsvin för åttatusen i en liten vinbutik. För många andra är det vin som kostar mindre än en viss ”smärtgräns-summa” som exempelvis hundrafemtio kronor, oavsett vad det är för vintyp. För mig är ett billigt vin ett som kostar mindre i jämförelse med sina likar från samma område, men som ändå erbjuder nästan samma smakupplevelse.

Tyvärr finns det gott om oärliga, billiga viner på marknaden.

Själv älskar jag billiga viner – om de samtidigt är ärliga. Tyvärr finns det gott om oärliga, billiga viner på marknaden. Vad jag menar med det? Jo, industriframställda produkter där ursprung och druvkaraktär maskerats med restsötma, hårt rostade ekaromer, ja numera finns till och med viner som fått smak av gamla whiskyfat. Många tycker säkert de är goda, men för oss som söker ursprungstypicitet funkar de sämre. Försök bara att sätta ett sånt här vin i en blindprovning – det är omöjligt att plocka eftersom identiteten är bortsminkad.

Annons

Finns det då ärliga, billiga viner? Ja, men det gäller att veta var och hur man ska leta. Italienska Veneto är kanske den lurigaste regionen att hitta rätt i idag. Billighetsripassons intåg på marknaden har gjort att Venetos, och underregionen Valpolicellas, viner idag kan vara överdrivet koncentrerade med sötma. Men vissa producenter har kvar områdets traditionella uttryck – lätthet, frisk syra och körsbärsfrukt. Smaker jag personligen gillar och som passar perfekt till mat.

Matvänlighet är förresten något att ta fasta på i den här jakten. De traditionella matvinerna är oftast inte stora och maffiga som kräver lång lagring, därför är de inte heller så dyra. Bra exempel är de vita muscadetvinerna från Frankrikes atlantkust. Enkla, friska och torra kan de till och med verka anonyma vid första klunken, men de är perfekta i sitt rätta element – till skaldjursbonanzan.

Producentens storlek spelar förstås också roll. En större producent kan göra bra kvalitet till lägre pris. Som australiensiska Penfolds eller spanska Torres. I Champagne kan det dock vara tvärtom, att den lilla odlarens viner kostar mindre än det välkända stora husets. Duktiga kooperativ, som Palmer i Champagne, Produttori del Barbaresco i Piemonte och Cantina Terlan i Alto Adige håller kvaliteten hög men sina vinpriser lägre i förhållande till grannarna, tack vare samägd utrustning och vinmakning.

Gillar man exklusiva italienska viner som Brunello di Montalcino är tipset att söka efter ”rosso” från samma område. Rosso di Valtellina, Rosso di Montepulciano och Rosso di Montalcino är exempel på beteckningar på vin av samma druvsort och område som ”storebror”, men som exempelvis görs av yngre vinrankor eller med kortare lagring. Resultatet är ärliga uttryck och oftast mycket goda viner för en bråkdel av priset.

Ja, alla vill göra fynd men ingen vill känna sig lurad. Jakten på det ärliga, billiga vinet pågår ständigt, och så här i januari då plånboken känns extra tunn kan det vara skönt att några genvägar finns. Det gäller bara att hitta dem.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons