X
Annons
X
Recension

Katitzi Genom Katitzis blick blir förtrycket synligt

Den vuxna Katitzi skriver boken om sitt liv när Maria Winge sätter upp en pjäs byggd på Katarina Taikons berättelse. Romernas kamp för mänskliga rättigheter är alltjämt aktuell.

Meliz Karlge, Siham Shurafa och Isa Aouifia i ”Katitzi”.
Meliz Karlge, Siham Shurafa och Isa Aouifia i ”Katitzi”. Foto: Markus Gårder

Social utsatthet, förtryck och kampen för mänskliga rättigheter. Katarina Taikons självbiografiska bokserie om Katitzi skildrar en romsk flickas uppväxt under krigets 1940-tal. Även om mycket hänt sedan dess är den dessvärre fortfarande aktuell. Emma Broströms fina dramatisering, som tidigare framgångsrikt spelats på Folkteatern i Göteborg, används nu i en något bearbetad form på Stadsteaterns scen i Vällingby.

Regissören Mia Winge låter "Katitzi" börja med att Meliz Karlge, i rollen som den vuxna Katarina, sitter och skriver boken om sitt liv. En historia som behövs så länge det finns rasism och förföljelse. Hon blir pjäsens berättare; hon iakttar, minns och kommenterar. Det blir en ramhandling som ger facit, vi ser att barnet Katitzi som så hett längtar efter att lära sig läsa och skriva till slut blir författare. Greppet ger också viss distans, de första scenerna blir ganska redovisande och illustrativa.

Meliz Karlge, Siham Shurafa och Isa Aouifia i ”Katitzi”.

Foto: Markus Gårder Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X