Annons

Jonas Ellerström:Genom Kati kunde Astrid Lindgren kommentera sin samtid

Nyutgåvorna av de tre Katiböckerna från 1998–2000. Omslaget till ”Kati på Kaptensgatan”, tecknat av Margit Uppenberg (signaturen Gobi), är identiskt med originalets.
Nyutgåvorna av de tre Katiböckerna från 1998–2000. Omslaget till ”Kati på Kaptensgatan”, tecknat av Margit Uppenberg (signaturen Gobi), är identiskt med originalets. Foto: Jonas ­Ellerström

Kati är inte lika känd som Emil, Pippi eller Karlsson på taket, men de tre böckerna om henne är mycket läsvärda. Kati är något av ett självporträtt, en rapp kontorsflicka genom vilken Astrid Lindgren kunde reflektera över den stora värld vars gränser just hade öppnats. 

Publicerad

De tre böckerna om Kati från tidigt 1950-tal hör inte till Astrid Lindgrens mer kända verk. Det är inte så märkligt: i dem finns varken hennes kärleksfullt skildrade Smålandsmiljöer eller det episka suget från hennes fantasiberättelser. Men om kontorsflickan Kati varken är Lisa i Bullerbyn eller prins Mio, så ger gestalten Astrid Lindgren möjlighet att göra något annat: att kommentera sin samtid.

Kati arbetar på kontor i efterkrigs-Stockholm, skriver maskin och stenograferar. Visst är hon med sin självständighet och sina kvicka repliker något av ett lindgrenskt självporträtt. Kännare kan peka ut precis vilken gesims på femte våningen som Kati (och Astrid) balanserade ­utmed på Kaptensgatan när hon låst sig ute från lägen­heten och kalopsen höll på att bränna vid. Köksfönstret stod öppet, och som tur var för svensk litteratur ramlade den här klättervana unga kvinnan inte ner från fasaden.

Annons
Annons
Annons
Annons