Annons

HomegrownGenialiska infall på ”borttappade” skivan

Neil Young i London 1976.
Neil Young i London 1976. Foto: REX/TT

45 år efter att skivan spelades in har Neil Young bestämt sig för att ”Homegrown” ska ges ut. En skiva som ska placeras mellan ”Harvest” och ”Comes a time” i den egensinnige artistens diskografi.

Under strecket
Publicerad

Neil Youngs ”Homegrown”.

Foto: TT

Neil Youngs diskografi är allt annat än linjär och begriplig. Snabbt tillkomna politiska pamfletter (får man önska sig en om Trump?) och brusiga konstigheter inspelade med antik inspelningsutrustning som ingen annan än Neil Young och Jack White förstår poängen med varvas med countryrockiga ljuvligheter och raggigt hippierockiga evighetsjam. Allt blandat på ett sätt som upphäver avståndet mellan en arkiverad liveinspelning från sent 60-tal och en sprillans ny session med Willie Nelsons söner. Det är som med Bob Dylan, man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet: en lika urtråkig som obegriplig ”Greendale” eller en underbart tunggungig ”Psychedelic pill”. Men det är ju just det som är tjusningen.

Om det album som nu äntligen släppts, 45 år efter att det spelades in, har Neil Young sagt att det ”tappades bort” och att det utgör ”the unheard bridge” mellan ”Harvest” och ”Comes a time”. För den som kan sin Neil Young betyder det att ”Homegrown”, trots lite elgitarrer, kan sorteras in bland de lågmält akustiska albumen i diskografin. Om det är goda eller dåliga nyheter är en smaksak.

Annons
Annons
Annons