Annons
Recension

YaloGenialisk bild av våldsman

Under strecket
Publicerad

Går man barfota på en grusig stig är det svårt att samtidigt reflektera över omgivningens skönhet. Läser man Elias Khourys tredje till svenska översatta roman är det svårt – till att börja med – att koncentrera sig på innehållet, ty vandringen genom sidorna i sällskap med bokens huvudperson, Daniel Abel Abyad kallad Yalo, går på vasst grus, det vill säga små men alltför ofta förekommande språkliga egendomligheter. Följaktligen råkar läsaren genast i gräl med författaren, nej, med översättaren, över oidiomatiska uttryck, egendomliga formuleringar, abrupt avslutade meningar. Uppgivet bläddrar man så till sista sidan – för att där genast bli osams med förläggaren. Ty hade han placerat översättaren Tetz Rookes efterord ”Yalo och språket” i början av boken, skulle läsaren ha ägnat sig åt annat än ett småaktigt felfinnande. Ty ”Yalo” är skriven, förklarar Rooke, dels på bildad högarabiska dels på ett snårigt arabisk-syriskt blandspråk, som är mycket svårt att återge på svenska. ”Översättningsförlusterna är med andra ord betydande i denna roman”, förklarar han. Det språkliga gruset är alltså beviset på översättarens obrottsliga trohet mot originalet. Lättad och blidkad kan nu läsaren ägna sig åt det väsentliga, nämligen att hålla Yalo sällskap på hans via dolorosa.

Kan man tycka om en lymmel? Ja, om han presenteras av den libanesiske författaren Elias Khoury, född 1948, med egna erfarenheter av det långa libanesiska inbördeskriget åren 1975–1990.

Annons
Annons
Annons