Geniala repriser av spårningar

Under strecket
Publicerad
Annons

Att spåra är av allt att döma ett av de mest favoriserade koncepten i P1:s programverkstad. Det kan man förstå. Det är en tacksam programform: undervisande på ett angenämt, avspänt vis, och äventyrlig, då den består av någon sorts expedition, ofta åskådliggjord av steg i en trapp, en snörvlande näsa, eller varför inte ljudet av bilkörning. Det blir djup och utflykt i radion. Den främsta attraktionen är emellertid själva jaktbytet: lyssnaren vill ha svar på den fråga, hur ointressant den än må vara, som, med smittsam värdighet, avfattats av redaktören. Så kunde man för en tid sedan följa en dams turer genom radiohusets historiska kulvertar, då hon med föredömlig envetenhet eftersökte den gonggong som åtminstone sedan Gullbergs dagar ringt in radioteaterns föreställningar. Hur länge hade signaturen funnits, och var fanns själva instrumentet? En oväsentlig frågeställning, kan tyckas, men som ändå fick sitt värde, eftersom den innebar en färd in i radiomediets levnadssaga.

I måndags begav sig Charlotta Sjöstedt till Söderhavet i programmet ”I spåren efter Linnés man på Tahiti”. Mannen i fråga var Daniel Solander, som deltog i James Cooks första världsomsegling, och som landsteg på Tahiti för att plocka främmande växter och observera att de polynesiska fruntimren hade ”ovanligt röda bröstvårtor”. Efter en så pass långväga seglats var Sjöstedts införsel - lite inspelat vågskvalp och lojt prat med en föreståndare för en forskningsstation - i klenaste laget. Resan till Tahiti ingick i ”Vetandets värld”, som just nu kör en annan uppspårningsserie, nämligen ”I sägnernas spår”. Hjalmar Olsson kuskar land och rike runt i hopp om att finna verkligheten bakom olika sägner. Sist var han i Hietaniemi för att titta på församlingens kyrkklocka, och därmed vederlägga berättelsen om att pjäsen skulle ha gått till Torneälvs botten under ryssarnas plundringståg på 1700-talet. Hur en sägen uppkommer, i det här fallet som hämndtanke, lär oss åtskilligt om den utsatta människans benägenhet att täta sår och orättvisor med saga och myt. Alla dessa program är repriser. Men spåra är ett tvetydigt, för att inte säga paradoxalt, ord, det kan betyda att göra ett spår men också att följa ett spår, där någon gått förut. Genom att reprisera sina egna spårningar kan P1 göra både och, vilket är ganska genialt.

Annons
Annons
Annons